onsdag 20 april 2016

Skit cancer

Visst är det väl konstigt att man hamnar vid datorn när man känner att man behöver ventilera ut lite av sina känslor :o(
 
Just nu är en sån period ännu en gång i mitt liv, i bland undrar jag om vissa personer ska få allt och lite till av alla tråkigheter och sjukdomar.
 
Ja det är så det känns.
 
Men jag känner att jag har väldigt svårt att acceptera läget just nu.
 
Det räckte väl att jag var sjuk 2013, och går och drar med min cytohjärna som jag säger, och klimakteriebesvär..
 
Men vad är väl det egentligen att gnälla om,
absolut absolut ingenting.
 
Jag har ju nu min mamma som betyder precis allt för mig,
som jag inte kommer att få ha kvar.
Mina barn kommer att förlora sin mormor alldeles för tidigt.
 
Nu tror vi att tumören vaknat till liv igen efter alla biverkningar hon fått med lunginflammation, blodproppar, blodförgiftning och gud vet allt vad hon haft de här sista månaderna.
 
Efter förra röntgen var de så glada över att strålningen och cyton hade gjort ett fantastiskt resultat.
 
Men pga avbruten behandling så har nog tyvärrsaker börjat hända i hjärnan igen.
 
Ett riktigt jäkla skit är det.
 
Man står bredvid
Man vill hjälpa
Man gråter
Det är så så fruktansvärt tufft.
 
Mamma 62 år
hon finns där i sängen men ändå inte
Hon finns där när vi talar men samtidigt inte
 
Jag känner att mamma försvinner och jag ser henne lida av att inte kunna göra något själv
 
Jag verkligen verkligen saknar min älskade mamma
känns just nu som att det måste bli prio 1
 
På fredag får vi sista röntgensvaret.
jag är så rädd att det växt kraftigt nu ,
pga hennes nuvarande tillstånd