söndag 23 augusti 2015

Samvete

Usch jag får så dåligt samvete när jag inte är hos mamma och pappa varje dag :o(
Idag har lillkillen här hemma haft fotbollscup i Vånga
det är så roligt att se dem spela och följa deras utveckling på de här åren.
Men idag ville det sig inte riktigt, de hade så svårt att få bollen in i mål.
Stackarna och de slet som attan, och skulle vunnit om deras skott gick in.
 
Nej makterna var inte med dem  idag.
 
Så idag har jag inte varit hos mina föräldrar och inte blir det något imorgon heller för då jobbar jag full tid, sen ska vi gå på IFK matchen Lilleman och jag samt hans bästa vän och mor.
 
Det är trevligt att göra något annat ibland.
Men jag kan inte rå för att jag känner  mig som en dålig dotter,
Jag vet att mamma inte begär att jag ska komma varje dag men JAG vill kunna komma bara för att se hur hon mår,
 
Jag vill ju verkligen
 finnas där <3
Kram kram på er som kikar förbi

måndag 17 augusti 2015

Det går inte

Helt omöjligt,
Tankar, oro, rädsla och tårarna de bara kommer.
 
Jag vill INTE förlora min bästa mamma till den där jävla idioten som mamma säger.
Det är så galet orrätvist,
man blir arg och förbannad samtidigt som man blir så fruktansvärt ledsen.
 
Tårarna rinner, de bara kom hastigt för en liten stund sen och
de går inte att stoppa.
 
Så jag satte mig här och skrev av mig lite.
 
Vi är tre generationer nu med cancer
mormor gick ifrån oss 2000
 
Jag drabbad 2013
 
Mamma drabbad nu 2015
 
Det jobbiga är att mammas tumör kan de inte operera bort.
Hon får prova med cytostatika för att se om den kan
bromsa tillväxten på tumören.
 
Jag hoppas och hoppas.
 
Jag vill verkligen inte förlora dig mamma
 
Jag älskar dig, du är min bäste vän och mitt allt
 
Så nu fajtas vi tillsammns, jag finns för dig när som helst
 
 
 


torsdag 13 augusti 2015

Blandade känslor

 
På fredag är det dags för ett besök på Onkologen
Mycket blandade känslor.
Samtidigt som vi vill veta och få ett svar på vad det är för idiot där
uppe i hjärnan,
lika rädda är vi för svaret.
 
Men vi får ta en dag i taget.
Igår var det dags för mamma och mig igen att ha en filmeftermiddag :o)
Sen blev det allsång på skansen.
 
Pappa kom hem vid halv tio och fick en tredjeplats på golftävlingen den här veckan.
Han håller sig på prispallen iaf, heja heja :o)
 
Sen var det bara för mig att sätta mig i bilen och åka hem till familjen här.
 
För mig finns inget annat alternativ än att finnas där för mina föräldrar nu denna tuffa tid.
Precis så som de alltid funnits där för mig.
 
Under min cancerresa, sambon jobbade borta, Lilleman på 6 år och jag med
trött och orkeslös kropp som inte pallade och orkade med någonting.
Värk efter de jäkla sprutorna jag fick ta efter varje behandling.
 
Det var sprutor from HELL.
 
Ja då fanns mina älskade föräldrar här,
mamma sov även kvar den tuffaste tiden.
 
Nu två år senare är det hon som fått en jävla inkräktare i hjärnan,
jag blir så himla arg och ledsen..
Man vet att man inte kan göra något för att hjälpa och det är så tungt..
 
 
Jag påminner er som är inne och läser att den här bloggen skriver jag för min egna skull, för att jag ska få ut min frustration samt
en slags bearbetning av det som hela tiden händer min familj med cancerhelvetet
 
Det blir en del tårar här framför datorn.
 
Var rädda om er och varandra
Kram Kram


onsdag 5 augusti 2015

Tiden går

 
Nu har det gått två veckor och en dag sedan mamma var inne på
operation och gjorde en biopsi.
 
 
Nu är det den eviga väntan på att få svar på vad det är för
slags tumör.
 
 
Det blir liksom aldrig som man tänkt sig här i livet.
 
En del människor lever livet genom en räkmacka och andra ska
stöta på motgångar hela tiden.
Jag är en av de sistnämda.
 
Men det är bara att försöka vara positiv och ta en dag i taget.
 
Tyvärr har jag inte riktigt lärt mig att tänka på att vara rädd om mig
 själv alla gånger.
Det är svårt att lära gamla hundar att sitta.
 
Men jag hoppas och tror att jag är en bit på väg iallafall
 
Sommaren har inte blivit ngn semester i år,
å andra sidan gör det inte så mycket då vädret varit så katastrof
dåligt :o(
 
Vi ska nog ta oss en resa till Gröna Lund den här veckan så att
Lilleman får komma i väg på något roligt.
 
Visserligen har han och pappa varit och campat med
husvagnen några dagar och varit ute och fiskat men det blir liksom inte detsamma.
 
Vi får ta igen det en annan sommar, det kommer fler.
 
 
Just nu är det mamma och pappa som finns i mina tankar
och jag vill ju givetvis finnas för de båda.
 
Vissa dagar är bättre än andra
 
Slutar inlägget med ett litet tips som är så lätt att glömma.....
 
Var rädda om er och de ni håller varmt om hjärtat