tisdag 29 december 2015

Väntan

Ja då kör vi en repris på nyårshelgen 2012 när all väntan började.
 
Var på US Linköping idag och fick träffa läkaren.
Måste säga att jag tycker att det är konstigt att när man vet varför jag kommer inte ser till att man även får tid till UL.
 
I vilket fall som helst så kände Dr i min armhåla, som jag skrev i går så sitter knutan rätt långt in, och han kände den inte först.
Frågade mig var ungefär den var och efter att jag visat så hittar han rätt.
 
Tyvärr tyckte jag för det hade varit bättre om han inte känt något alls.
 
Vi småpratar lite om min tidigare tumör och förloppet under den tiden och skitåret 2013, hur det såg ut då och att jag då hade spridning till lymfan.
 
Han pratade om att det står i min journal
att jag hade 50 mm stor invasiv ductal cancer med 2 lymfkörtelmetastaser.
 
Å det har jag ju inte glömt bort,
hur skulle man det :o(
Men nu till det sämre i journalen.
 
misstänkt vaskulär invasion. haha vad betyder det då !!!
 
Jo som jag fattade  så kan det vara cancerceller som legat i gömmorna i kroppen i två år nu och de helt enkelt vill komma fram nu, lagom till Nyår förstås.
Kan ju hoppas att nån slänger en bomb på dem ;o)
 
 
Men nu är remiss skickad till UL, samt även biopsi,
bara det ordet gör mig nojjig.
 
Så vänta på kallelsen ca tre veckor
Å så väntar vi 3-4 veckor innan provsvaret kommer.
 
Nu är det ju bara att försöka tänka positivt, och hoppas att
 1½ månad räcker att hålla huvudet över  ytan.
 
Men ett gott slut och ett Gott nytt önskar jag er alla :o)
 
 
 
 
 


måndag 28 december 2015

Orokänsla i magen

Nu var det dags igen, oron kryper sig på.
För ca tre veckor sedan kände jag en liten knuta som en ärta i höger armhåla,
där kan vi prata om att jag fick hjärtat i halsgropen.
 
Självklart kommer det ju många tankar och på något sätt hamnar man
tillbaka till början av 2013.
Då min ofrivilliga resa började.
 
Jag tyckte inte att jag kände den sen dagarna efter och tänkte att det var väl ingenting.
Men den är där och kvar, den sitter rätt långt in så
den är lite svår att hitta tillbaka till.
 
Hur som helst så kände jag att jag var tvungen att kontakta
min kontaktsköterska på onkologen så jag använde mig av
Mina vårdkontakter i går kväll och skrev ett meddelande till henne.
 
Idag vid lunch ringde hon och jag fick en tid till
imorgon tisdag för att träffa läkaren för en undersökning.
Jätteskönt.
 
Så nu är det bara att hoppas att det inte är något som inte ska vara där.
det får det bara inte vara.
 
Jag hoppas innerligt att de även tittar med ultraljud då
jag vet att de missade min tumör innan.
 
Jag hoppas ni haft en härlig jul och önskar er God fortsättning.
 
Idag bjuder jag på en ljusbräda jag gjort av gammalt spillvirke :o)
 
Kram Kram
 


söndag 29 november 2015

Livet på g igen

Ja nu är livet på gång igen,
jobbade första veckan nu efter sjukskrivningen och det funkade kanon.
 
Lite mer snurrigt i huvudet bara efter långledigheten ;o)
 
Känns mycket bra att ha kommit in i de gamla vanorna igen.
 
 
Idag har jag till och med fixat lite dekoration här hemma.
 
Hjärta att hänga på ytterdörren
 
Sen fick det bli ett par stjärnor till dekoration med :o)
 
 
På torsdag ska jag till Linköping igen och lägga om såret på magen, så får vi se hur det ligger till i läkningsprocessen.
 
Men jag tror att det är på gång, nu behövs bara ett torrt omslag på.
 
Var rädda om er ni som kikar förbi
 
//Kram kram


torsdag 19 november 2015

Tänk att jag hittat

Lite inspiration igen :o)
får se hur länge den håller i sig.
 
Jag är ju en människa som bara älskar julen, pynta , fixa och dona.
 
I år vet vi inte riktigt hur julen kommer att se ut eftersom det är så mycket sjukdom i familjen :o(
 
Men jag har börjat med lite pyssel iaf,
julkort och även några dekorationsstenar.
 
Julkorten får bli lite enklare i år än vad jag brukar göra dem, tar sådan tid och vem vet inspirationen kanske försvinner igen ....
 
Så less is more
 
Så idag blir det lite trevligare bilder än sårbilderna :o)
 



 

 
Var rädda om er och se er om
Kram kram


söndag 15 november 2015

Det går sakta sakta

Det går sakta sakta framåt med läkningen på magen.
 
I morgon är det dags igen för omläggning i Linköping, får se vad
de säger om det då.
 
Tycker att det börjar kännas jobbigt nu med stramheten i magen, jag vet ju att det tar tid men ibland blir man otålig.
 
Bröstet känns som det står still just nu,
fortfarande spänt ibland känns det mer och ibland mindre.
 
Tänkte jag skulle lägga ut bilderna nu på såret under resans gång.
 
Så stäng ner ni som inte vill se och kanske är lite känsliga ;o)
 
151028
 
 
151102



151105
 

 
151107
 
 
151110

 
151112

 
151115

 
Som man ser så läker det som sagt men det känns som tiden står still..
 
Nu har jag 1 vecka kvar av sjukskrivningen så jag hoppas att den gör lite underverk, känns tufft att börja jobba heltid när kroppen inte riktigt ännu orkar med att vara i upprätt läge så många timmar.
 
Må så gott // Kram kram


lördag 14 november 2015

Tuff men rolig vecka

Den här veckan har inte varit som alla andra ;o)
 
I måndags tog jag bilen och alla mina omplåstrings grejer och åkte till Säffle.
bara så där ;o)
 
Har en gammal väninna där som jag inte träffat på 13 år,
hon har med haft det tuffare än vanligt just nu så jag kände att vi kunde behöva ses lite, och ta hand om våra opererade kroppar både hon och jag.
Så vi fick några dagar med mycket tjatter och ännu mera tjatter :o)
 
Sen är det ju så att vi har en gammal gammal väninna till i närheten fast i Åmål och henne hade nog inte jag träffat på 25 år.
Till henne for vi på tisdagskvällen och hälsade på.
 
Å herre jösses vad vi skrattade, tårarna spröt ur våra ögon haha.
 
Det var så underbart att få sitta och prata lite om allt som varit och allt som hänt.
 
Jag kom hem i torsdags igen och Dr Robban fick ta hand om såret på magen.
Han klarar det med bravur min sambo.
 
Jag fick ju uppsöka Säffle vårdcentral med för omläggning en gång,
vi hade skrattat så dant på tisdagskvällen så omläggningen hade gått upp
 
Men nu är ordningen återställd igen...
 
Idag var vi några från jobbet som var och såg Mia Skäringer.
 
haha hon är ju bara så underbar den kvinnan.
 
Skratta, skratta och skratta så såret gick läck igen.
 
Så nu är det väl bäst att jag får skrattförbud innan det läkt ordentligt ;o)
 
Som avslutning på denna fantastiska kväll sjöng hon en låt som jag bara älskar
 
 
 
Så av mig får Mia 5 spårvagnar av 5 möjliga
Tänkte inte förstöra det här inlägget med såret idag utan imorgon blir det några bilder så får vi se om vi ser någon förändring
Det är på gång.
 
Trevlig helg
 
Kram kram


lördag 7 november 2015

Omläggning av såret

Jaha då var det dags för omläggningen av såret här
hemma igen idag.
 
Ser rätt så djupt ut på ena sidan :o(
Själva utbuktningen som var i torsdags är inte kvar men det ser
köttigare och håligare ut idag.
 
Vet ju som sagt inte hur det ska se ut men inte ser det ut att läka något nämndvärt i alla fall
 
Får se vad sjuksköterskan säger på måndag.
 
Här kommer ännu en ofräsch bild.
 


 
Ha det gott....
 

Mindre svullen

Nu när man ska dra åt gördeln om magen så kan man dra åt lite hårdare ;o)
Det märks att det går framåt och att svullnaden lägger
sig lite mer från dag till dag.
Positiv känsla.
 
Ärren på magen ser jättefina och smala ut förutom
såret mitt på förstås.
Väldigt fantastiskt vad de kan göra egentligen.
Vilka duktiga läkare vi har i Sverige och på US :o)
 
Min läkare hette som jag skrivit tidigare Angelica Hagelberg,
en sådan ödmjuk och omtänksam människa.
Fantastisk duktig mikrokirurg.
 
Sen hade hon ju en medhjälpare förstås men tyvärr kommer jag bara ihåg
hennes förnamn som var Pia.
 
Fantastiska kvinnor.
 
Sen ska man ju inte glömma all personal runt omkring,
narkosläkare, sköterskor och alla andra inblandade.
 
De stackars krakarna som fick ta hand om mig på postop efter
operationen och fick höra mitt gnäll hela natten var och varannan minut ;o)
 
- mer morfin  ?
- Ska jag ha så här ont ?
- Går inte klockan fortare ?
Är det något fel på bröstet?
Är det inte lite kallt nu?
 
Herregud så man kan vara hihi
får skylla på att jag var påverkad.
 
Underbara människor <3 
 
Jag måste säga att under hela denna resa som startade i februari 2013
har jag träffat så mycket helt fantastisk personal.
Som gör ett så beundransvärt arbete.
Hur jobbigt det än må vara.
 
Jag är så tacksam för all den hjälp
jag fått från Svenska sjukvården och alla berörda
på US Linköping som gör att jag sitter här idag.
Bröstmottagningen, patologer, onkologen , strålbehandlingen
och nu även plastikkirurgen <3
 
Ni som kanske är inne här och läser och som fortfarande
kanske är mitt i er resa.
 
Ge inte upp, det kommer bättre dagar och ni är i trygga händer <3
Hur långt borta det än kan kännas <3
 
Kram till er och trevlig helg
 
 


torsdag 5 november 2015

Usch

Ja usch nu blir det fler otäcka bilder.
 
Idag var det dags för att lägga om såret på magen,
jag själv ser ju inte riktigt vad jag gör om jag skulle göra det själv,
så det blev Robban som fick ta den smällen ;o)
 
 
Först var han tvungen att tvätta bort den aguagel som
redan fanns i såret, och sedan lägga dit nytt.
 
Nu vet jag ju inte riktigt hur det ska se ut när det läker inifrån men
lite konstigt tyckte vi nog att det verkade.
 
Det var liksom en vit cirkel eller nåt.
Hoppas verkligen inte att det är huden som ska dö ytterligare en gång (nekros)
 
Nästa omläggningen vi ska göra är på Lördag för att sedan åka till UL
på måndag morgon.
 
Svårt att veta hur mycket man törs röra sig tycker jag,
såret är ju på ett rätt så utsatt ställe.
 
Bredare har det blivit med tycker jag så det blir nog ett
stort brett ärr där sen.
 
Tycker att det borde gå att sy ihop igen :o(
 
Här kommer iaf bilden efter tvättning med
alsollösning
och innan omläggning
 
 
Tjingeling
 
 
 
 


onsdag 4 november 2015

Tristess

Brukar vara ute och gå med grannen och hennes hund nån gång om dagen.
Bra för cirkulationen, och så kommer man ut ur huset en stund med.
 
I vanliga fall brukar vi ta en lagom runda för mig och min osmidiga kropp ;o)
Men idag slet hon ut mig på en två timmars promenad, herrejösses.
Ja det gick inte så fort men nästan 7 km gick vi.
Helt slut resten av dagen,
värkte i ryggen så det fick bli soffläge ett tag.
 
Men det är trevligt att komma ut i friska luften och tjattra lite.
 
 
 
Hemma håller jag på att få panik av att bara gå omkring, mycket soffa och tv tittande blir det.
Får ju inte göra något känns det som.
 
Å jag ser så mycket som behöver göras,
tror jag skulle behöva åka bort för att slippa stressa upp mig över
damm, oordning och smutsiga golv.
Annars blir jag så här inför Robban haha
 
 
 
I går var det tre veckor sedan operationen.
Har gått förvånansvärt bra måste jag säga, var rätt orolig där efter operationen och trodde att det skulle ta en vecka innan jag kom på fötter och ur sängen hihi.
 
Men dag två började jag gå nåt varv i korridoren, sen dag tre så sprang jag maraton hihi skämt å sido men många promenader blev det med gåbordet.
 
 
Tänk det är som när man föder barn, vad fort man glömmer smärta
 
Önskar er som kikar in en härlig torsdag,
eftersom klockan nu är 23,45
 
Kram kram

Härligt

Var på Plastikkirurgen US idag,
fick träffa samma sköterska som förra veckan, Emelie.
Hon sa att nu måste vi ta tag i det här på djupet..
 
Det var precis vad de gjorde med, hon hämtade in den
plastikkirurg som var på avdelningen och de hjälptes åt att kolla
såret...
 
Det var ingen infektion, så skönt :o)
 
Det var en jättetjock hinna som jag skrev igår men det var bara död hud.
De klippte bort den döda huden,
tur man inte har någon känsel i området ännu.
de gick in på djupet och tog bort allt,
men det fanns ingen varbildning.
 
Så nu har jag ett öppet sår på magen istället och duschen har blivit inställd en vecka igen :o(
Så nu blir det tvättlappar igen.
 
 
De la om såret och la i såret,
(mm precis som det låter för det blev ett hål in i huden)
 
Hon blötte något som såg ut som en liten kompress med koksaltslösning
petade in det i hålet så mycket som det gick
(detta bildas det en slags gele av )
resten fick "hänga" utanför
Sen på med "extrahuds" omslag.
Klart....
 
Nu får vi byta omslag själva hemma på
torsdag och lördag
(även peta in den blöta kompressen)
för att sedan komma tillbaka på måndag morgon
 
Såret är nu tvunget att läka inifrån och ut på nytt.
 
Så något smalt ärr just på det stället lär det inte bli :o(
Men vad gör väl det,
bröstet läker ju fint i alla fall och det var ju det
man var orolig för att det inte skulle bli bra.
 
Så ett tjockare ärr till på denna sargade kropp är
inget att gråta över ;o)
 
Jag är här och jag lever
 
<3
 
 
 

tisdag 3 november 2015

Trolig infektion

Det kommer ett par bilder på mitt sår vid operationsärret längre ner i inlägget. Så ni som inte gillar infekterade sår ska nog inte titta....

I morse ringde jag till Hand och Plastikkirurgen i Linköping
pga att det börjar se lite otäckt ut i ärret på magen.
 
När jag var där förra veckan på onsdagen sa de att de tyckte
att allt såg bra ut, men det var lite kletigt redan då.
Men sköterskan sa att det var torrt så det var ingen fara.
 
I lördags när jag skulle tvätta av det lite så började det blöda, och det såg lite oroväckande ut redan då.
 
Men de hade inte tid att ta emot mig idag pga att de flyttar hela avdelningen och mottagningen till nya lokaler :-(
utan tyckte att jag skulle kontakta VC.
 
Jag gjorde som de sa men de kunde inte heller ta emot mig idag på City hälsan Norr.
Nu ikväll började det att blöda igen så jag ringde till Jourmottagningen
och fick en tid där.
 
De försökte att ta en odling på såret men det gick inte så bra.
Det är en jättetjock hinna som varit har kapslat in sig innanför.
 
De tog en kanyl för att försöka att få hål på den så att de skulle kunna trycka ut lite var men rätt så utan resultat.
 
Läkaren sa åt mig att kontakta Linköping imorgon bitti igen och be dem att titta på magen.
De var jätterara både läkaren och sköterskan men det gick inte som de ville.
De ville heller inte bråka och peta i såret för mycket utan tyckte det var bäst att de i Linköping fick göra det.
 
Så nu hoppas jag att de tar emot mig imorgon, annars får jag väl bara åka dit och sätta mig och hoppas på att de tar in mig..
Får bli en "jobbig" patient.
 
Förutom detta så läker jag på bra och är på benen :o)

Den här översta bilden visar hur jag såg ut förra onsdagen, när de tog bort bandaget på Hand & Plastik

 
Den här sista bilden visar hur jag ser ut idag

 
Kram till er som kikar in

måndag 26 oktober 2015

Många sjuka i familjen

Ja fy och usch, idag har varit en sådan dag som
mina tankar har varit hos mamma med sin hjärntumör,
De har även varit hos min svägerska som nu i oktober fick diagnos
ALL för er som inte vet så är det Akut Lymfatisk Leukemi.
 
Här sitter jag och kan inte göra så mycket, inte finnas för dem annat än på telefon.
 
Man vill liksom träffa dem ge de ett par stora varma kramar,
bara finnas där för dem.
Försöka skratta och tjattra för att få tankarna på annat håll om endast för en stund :o)
Allt är bra .
 
Men men det får bli när min förkylning gett med sig, de är ju känsliga för infektioner nu under cytostatika behandling.
 
Nu ikväll medans jag skriver så måste jag få ut lite ilska faktiskt.
 
Jag kan faaan inte fatta hur vi i vår familj ska behöva bli drabbade
3 personer inom loppet av 2 år.
Jag önskar ingen detta helvete men fan
det hade väl räckt med mig 2013.
 
 
Jag verkligen verkligen verkligen
Hatart....
 
 
 
Det finns många band för cancersorterna, men
det är endast det rosa bandet, som jag själv är tacksam för den insamlingen.
 
Men alla andra då?
Nu har vår familj även fått grått och ett orange band på två månader
:O(
 
Så inte är avslutet i bloggen ikväll
en konstig önskan.
 



Dagarna går och bättre blir det, (känsliga titta inte)

Nu har jag varit hemma i 8 dagar.
Självklart var det jätteskönt att komma hem till familjen och huset och
sin egna säng förstås.
 
Första dagarna blev det mycket ryggläge, jag hade lite ont och åt långtidsverkande morfin.
Å på grund av det blev jag trött.
 
Sen mitt i allt blir det lite tristess
hmm hmm
 
Man kan ju inte göra något alls till en början,
kan inte gå till affären och köpa 1½ liter cola ens.
Den är för tung, får endast bära 1 kg i vardera hand, 
så någon storhandling blir det inte direkt :o)
 
Idag har jag iaf varit uppe sen sex i morse försökt att röra på mig hela dagen,
men man blir ju trött med, det är ju stort ingrepp man varit med om.
 
Men jag tror nog allt att det kommer vara värt det.
Det är inte så att det gör ont nu, utan det är mer att jag börjar få panik av att inte kunna göra något :o(
 
Svårt med en person som har många järn i elden alltid annars ;o)
 
På onsdag ska jag till Hand och Plastik på US Linköping för att plocka bort stygnen, de gjorde det inte i fredags.
 
Ska bli spännande att se vad de säger om svullnaden och om det är massa blodsamling på undersidan, ser ju så ut eftersom just nu ser det ut som det är två bröst på varandra lite omlott bara ;o)
 
Idag tänkte jag faktisk blotta mig här i bloggen.
säga vad man vill om det.
 
Men kan man hjälpa någon annan i samma situation som är intresserad av hur det går till och hur det kan se ut så är jag gärna en av de
som delar med mig av min resa.
 
Svårt att hitta information när jag själv sökte efter just denna operation på nätet.
 
En av mina bloggvänner gjorde den före mig så där har jag fått hängt med lite.
Men det kan vara bra att se fler i samma situation.
 
Därför gör jag detta då jag vet att fler drabbade på ett eller annat sätt besöker just min blogg.
 
Så ni som tycker det är stötande klicka ner sidan nu...
 
 
 
 Här på den övre bilden har min doktor varit inne och lyssnat på kärlen
i magen och kryssat i var de finns.
Hon har även ritat runt där det nya bröstet ska sitta , och sist men inte minst har hon ritat den del där hon ska skära bort på magen.
 
 Här är operationen gjord, dräneringsslangarna är bortkopplade så nu kan man röra sig skapligt fritt i alla fall.
Nytt hål för naveln, och ett ärr från sida till sida på magen.
 
Magen är väldigt väldigt spänd efter att de dragit ner huden så att det ska
täcka området som de avlägsnade huden ifrån.
Svullen är den med.
 
Men det är korsett som gäller dygnet runt i 4 veckor phu
 
Sist men inte minst min nya "magtutte" ;o)
Wow tänk om jag kunde få behålla den storleken..
Men men den är svullen.
undertill har det samlats blod/sårvätska som kroppen ska ta hand om själv.
Men vad jag förstår tar det tid.
Så mindre blir den ;o/
 
Så nu får man hoppas att det fixar till sig så man slipper se allt för sne´ut..
 
Allt  för ikväll,
hoppas nu inte någon tagit illa vid sig av bilderna


söndag 18 oktober 2015

Borta bra men hemma bäst

Ja visst är det så.
 
De tyckte att jag var förvånansvärt pigg på fredagen på US så de sa att imorgon lördag får du åka hem...
Ja jag vet att vi sa söndag sa Angeliqa men du är redo nu :o)
 
 
Samtidigt som det kändes jätteskönt så finns ju oron när man ska åka hem ifrån all personal som övervakat bröstet sen det kom på plats.
 
Men hemgång blev det, Pappa kom och hämtade mig vid 11 tiden
och fick konka ner alla väskor, dator, mm för jag kunde ju inte bära något.
 
Jag bara gick där släpandes fram
som en elegant kvinna med två utbukningar i tröjan hihi
Skämt å sido.
 
Så elegant var hon inte, mjukisbyxor, blek, hasandes trött
morfinpåverkad mm mm ena utbuktningen på tröjan var Större en den andra,
jäklar vad magtutten har börjat svullna upp...
 
Men den håller sig varm och fin fortfarande <3
Den skulle bara våga göra något annat.
 
Det har gått bra här hemma,
sambon sköter alla marksysslor , de han hinner med..
 
mm jag har fyllt på diskmaskinen ett par gånger och lagt in lite tvätt men på mina villkor, Så skäll nu inte på mig.
Jag tar det riktigt försiktigt.
 
Nu är det andra natten hemma får se hur många gånger jag vaknar..
 
Troligtvis blir det på fredag som jag ska tillbaka för att ta bort stygnen.
Det ska bli spännande.
 
På Tisdag ska jag även följa med mamma till Onkologen för att få svar på röntgen angående hjärntumören <3
Jag ber till gud att den ska ha stannat upp av de två cellgiftskurer hon fått..
 
Blir inte riktigt någon bild på lambån idag, får vänta lite till så jag får tuffa på mig.
 
// Kram kram
 

 
 
 


fredag 16 oktober 2015

Äntligen

Ja Äntligen är ja på benen igen.
Det var en tuff pärs för mig att göra den här operationen,
diep lambån
 
Operationen gjordes på 8 timmar, jag var sövd lite längre med förberedelser och allt.
 
Efter operationen kom jag till Post OP, där fick jag ligga till
ca 10,00 på onsdagen, då var det dags att komma upp på avdelning 53 igen,
 
Postop var tufft, kändes som jag var totalt mördbultat i absolut hela kroppen, jag vill inte skrämma någon men för mig var det verkligen så.
 
Ligga helt still i 8 timmar på rygg är ju heller inget som hör till vanligheterna
nacken värkte som attans, och ryggslutet svanken, men det blir ju så efter all den långa tiden på rygg.
 
Nej ni kära läsare, hade jag vetat hur besvärligt jag skulle uppleva situationen.
Hade jag aldrig gjort den..
men det var innan torsdagen kom
 
Tosdagen kom jag gick upp på med duschschamp
omössa haha vilken syn,
Ja inte kunde det bli värre än vad det var.
 
Jag har promenerat hela korridoren 6 gånger.
Sparkat med fötterna och försökt att hålla igång cirkulationen.
 
Nu ska jag försöka att sova för det är en redig
dålig sömn på detta stället
 
Kram
får se om jag vågar
bjuda på en första bild
 
 
Natti Natti på er <3
 

måndag 12 oktober 2015

Förberedande dag

Då kom man till avdelning 53 på US Linköping idag klockan 10,00
och blev inskriven inför operationen imorgon.
 
Träffade först en sköterska som pratade om allt det praktiska på avdelningen.
 
Fick sedan träffa min läkare som än en gång gick igenom
själva tillvägagångssättet vid operationen.
Hon ritade  på kroppen där hon kommer att lägga snitten,
och den hud som hon kommer att avlägsna från magen.
Lyssnade även på kärlen.
Det lät precis som när man är gravid och får lyssna på barnets
hjärtljud.
 

Jag har fått träffat narkosläkaren och diskutterat morgondagen,
 
Fått lite snygga kläder att ta på mig efter skrubben.
Att de inte kan ha lite snyggare färgkombo ;o)
Så nu är jag duschad och klar för ikväll, imorgon bitti blir det en ny dusch
och operationskläderna på.
 
Imorgon bitti åker jag ner till operation 07,15
för att bli sövd och iordningställd för operationen.
De trodde att jag skulle sova vid 07,45 och att operationen skulle starta ca 08,30.
Jag kunde visst vara sövd allt från 6 - 12 timmar.
 
Usch det är länge.
 
Brukar inte känna så mycket oro över operationer men den här gången känns det rätt jobbigt faktiskt.
 
Hoppas det är värt det.
 
Hörs igen när jag har vaknat och är tillbaka på avdelningen
på onsdag, om jag har orken
 
Kram på er
 



söndag 11 oktober 2015

Snart dags

Imorgon är det dags för inläggning på avd 53 på US Linköping.
Diep Lambå operationen är nära nu.
Klockan 10,00 ska jag skriva in mig imorgon.
Antar att det kommer vara mycket information och undersökningar eftersom jag ska vara där så tidigt och operationen inte är förrän på tisdag.
 
Lite blandade känslor i kroppen för tillfället.
 
Lite oro med måste jag erkänna, har nog inte varit det tidigare för någon operation, och jag har ju varit med om en del ;o)
 
Men den här känns så stor, så har man så många tankar
kommer det att bli fint,
kommer det vara jättestor skillnad mot mitt nuvarande bröst,
tänk om de blir jätteolika :o(
Hur stort kommer ärret bli över magen..
 
Haha det kan låta som att jag inte vill operera mig men det vill jag :o)
 
Är lite smått orolig bara.
 
Har så mycket annat runt omkring med sjukdom
i familj/ släkt.
 
Klockan har sprungit iväg rejält nu idag, jag har hållit
mig sysselsatt för att inte tänka för mycket.
 
Nu är det dags för en dusch sen ska jag försöka att sova så gott
 
// Kram Kram
 
 

lördag 3 oktober 2015

Bara är, bara går

Ja idag är det en sån dag
Kroppen är här men den känns endast som ett tomt tomt skal.
Jag går bara runt runt i huset, sätter mig en liten stund och sen trampar jag runt runt igen.
 
Nu har det hänt ännu en gång
och jag blir så jävla förbannad på all cancerhelvete.
 
Hur mycket ska man orka, varför ska just en familj drabbas.
 
Ja jag vet ju att det inte är så men just i min familj känns det faktiskt så nu :o(
 
februari 2013 jag själv
 
juli 2015 mamma
 
oktober 2015 ännu en kär
här skriver jag inte vem det gäller för stunden, eftersom jag inte riktigt vet vem som är inne här och läser.
 
Livet är så jäkla orättvist, hur vi ska klara den här hösten ja det vet jag inte.
Vi skulle behöva mycket krafter från ovan känns det som.
 
Min stundande operation känns som va fan ska jag göra den för nu, nu när allt är upp och ner.
 
Kommer jag klara den fysiskt och även psykiskt?
Ja jag vet inte.
 
Den är oerhört viktig för mig, men jag vill inte vara
egoistisk och tänka på mig nu.
 
Just nu mår jag absolut inte bra,
det krigar i huvudet på mig.
 
Mamma säger åt mig att göra operationen, tillfället kommer kanske inte igen på mycket länge.
Hon har ju rätt min kloka mamma,
både hon och vår andra familjemedlem kan ju bli sämre,
och då är det kanske bättre att ta tiden den 13:e
 
 
Faan vad jag hatar CANCER