måndag 26 oktober 2015

Många sjuka i familjen

Ja fy och usch, idag har varit en sådan dag som
mina tankar har varit hos mamma med sin hjärntumör,
De har även varit hos min svägerska som nu i oktober fick diagnos
ALL för er som inte vet så är det Akut Lymfatisk Leukemi.
 
Här sitter jag och kan inte göra så mycket, inte finnas för dem annat än på telefon.
 
Man vill liksom träffa dem ge de ett par stora varma kramar,
bara finnas där för dem.
Försöka skratta och tjattra för att få tankarna på annat håll om endast för en stund :o)
Allt är bra .
 
Men men det får bli när min förkylning gett med sig, de är ju känsliga för infektioner nu under cytostatika behandling.
 
Nu ikväll medans jag skriver så måste jag få ut lite ilska faktiskt.
 
Jag kan faaan inte fatta hur vi i vår familj ska behöva bli drabbade
3 personer inom loppet av 2 år.
Jag önskar ingen detta helvete men fan
det hade väl räckt med mig 2013.
 
 
Jag verkligen verkligen verkligen
Hatart....
 
 
 
Det finns många band för cancersorterna, men
det är endast det rosa bandet, som jag själv är tacksam för den insamlingen.
 
Men alla andra då?
Nu har vår familj även fått grått och ett orange band på två månader
:O(
 
Så inte är avslutet i bloggen ikväll
en konstig önskan.
 



Dagarna går och bättre blir det, (känsliga titta inte)

Nu har jag varit hemma i 8 dagar.
Självklart var det jätteskönt att komma hem till familjen och huset och
sin egna säng förstås.
 
Första dagarna blev det mycket ryggläge, jag hade lite ont och åt långtidsverkande morfin.
Å på grund av det blev jag trött.
 
Sen mitt i allt blir det lite tristess
hmm hmm
 
Man kan ju inte göra något alls till en början,
kan inte gå till affären och köpa 1½ liter cola ens.
Den är för tung, får endast bära 1 kg i vardera hand, 
så någon storhandling blir det inte direkt :o)
 
Idag har jag iaf varit uppe sen sex i morse försökt att röra på mig hela dagen,
men man blir ju trött med, det är ju stort ingrepp man varit med om.
 
Men jag tror nog allt att det kommer vara värt det.
Det är inte så att det gör ont nu, utan det är mer att jag börjar få panik av att inte kunna göra något :o(
 
Svårt med en person som har många järn i elden alltid annars ;o)
 
På onsdag ska jag till Hand och Plastik på US Linköping för att plocka bort stygnen, de gjorde det inte i fredags.
 
Ska bli spännande att se vad de säger om svullnaden och om det är massa blodsamling på undersidan, ser ju så ut eftersom just nu ser det ut som det är två bröst på varandra lite omlott bara ;o)
 
Idag tänkte jag faktisk blotta mig här i bloggen.
säga vad man vill om det.
 
Men kan man hjälpa någon annan i samma situation som är intresserad av hur det går till och hur det kan se ut så är jag gärna en av de
som delar med mig av min resa.
 
Svårt att hitta information när jag själv sökte efter just denna operation på nätet.
 
En av mina bloggvänner gjorde den före mig så där har jag fått hängt med lite.
Men det kan vara bra att se fler i samma situation.
 
Därför gör jag detta då jag vet att fler drabbade på ett eller annat sätt besöker just min blogg.
 
Så ni som tycker det är stötande klicka ner sidan nu...
 
 
 
 Här på den övre bilden har min doktor varit inne och lyssnat på kärlen
i magen och kryssat i var de finns.
Hon har även ritat runt där det nya bröstet ska sitta , och sist men inte minst har hon ritat den del där hon ska skära bort på magen.
 
 Här är operationen gjord, dräneringsslangarna är bortkopplade så nu kan man röra sig skapligt fritt i alla fall.
Nytt hål för naveln, och ett ärr från sida till sida på magen.
 
Magen är väldigt väldigt spänd efter att de dragit ner huden så att det ska
täcka området som de avlägsnade huden ifrån.
Svullen är den med.
 
Men det är korsett som gäller dygnet runt i 4 veckor phu
 
Sist men inte minst min nya "magtutte" ;o)
Wow tänk om jag kunde få behålla den storleken..
Men men den är svullen.
undertill har det samlats blod/sårvätska som kroppen ska ta hand om själv.
Men vad jag förstår tar det tid.
Så mindre blir den ;o/
 
Så nu får man hoppas att det fixar till sig så man slipper se allt för sne´ut..
 
Allt  för ikväll,
hoppas nu inte någon tagit illa vid sig av bilderna


söndag 18 oktober 2015

Borta bra men hemma bäst

Ja visst är det så.
 
De tyckte att jag var förvånansvärt pigg på fredagen på US så de sa att imorgon lördag får du åka hem...
Ja jag vet att vi sa söndag sa Angeliqa men du är redo nu :o)
 
 
Samtidigt som det kändes jätteskönt så finns ju oron när man ska åka hem ifrån all personal som övervakat bröstet sen det kom på plats.
 
Men hemgång blev det, Pappa kom och hämtade mig vid 11 tiden
och fick konka ner alla väskor, dator, mm för jag kunde ju inte bära något.
 
Jag bara gick där släpandes fram
som en elegant kvinna med två utbukningar i tröjan hihi
Skämt å sido.
 
Så elegant var hon inte, mjukisbyxor, blek, hasandes trött
morfinpåverkad mm mm ena utbuktningen på tröjan var Större en den andra,
jäklar vad magtutten har börjat svullna upp...
 
Men den håller sig varm och fin fortfarande <3
Den skulle bara våga göra något annat.
 
Det har gått bra här hemma,
sambon sköter alla marksysslor , de han hinner med..
 
mm jag har fyllt på diskmaskinen ett par gånger och lagt in lite tvätt men på mina villkor, Så skäll nu inte på mig.
Jag tar det riktigt försiktigt.
 
Nu är det andra natten hemma får se hur många gånger jag vaknar..
 
Troligtvis blir det på fredag som jag ska tillbaka för att ta bort stygnen.
Det ska bli spännande.
 
På Tisdag ska jag även följa med mamma till Onkologen för att få svar på röntgen angående hjärntumören <3
Jag ber till gud att den ska ha stannat upp av de två cellgiftskurer hon fått..
 
Blir inte riktigt någon bild på lambån idag, får vänta lite till så jag får tuffa på mig.
 
// Kram kram
 

 
 
 


fredag 16 oktober 2015

Äntligen

Ja Äntligen är ja på benen igen.
Det var en tuff pärs för mig att göra den här operationen,
diep lambån
 
Operationen gjordes på 8 timmar, jag var sövd lite längre med förberedelser och allt.
 
Efter operationen kom jag till Post OP, där fick jag ligga till
ca 10,00 på onsdagen, då var det dags att komma upp på avdelning 53 igen,
 
Postop var tufft, kändes som jag var totalt mördbultat i absolut hela kroppen, jag vill inte skrämma någon men för mig var det verkligen så.
 
Ligga helt still i 8 timmar på rygg är ju heller inget som hör till vanligheterna
nacken värkte som attans, och ryggslutet svanken, men det blir ju så efter all den långa tiden på rygg.
 
Nej ni kära läsare, hade jag vetat hur besvärligt jag skulle uppleva situationen.
Hade jag aldrig gjort den..
men det var innan torsdagen kom
 
Tosdagen kom jag gick upp på med duschschamp
omössa haha vilken syn,
Ja inte kunde det bli värre än vad det var.
 
Jag har promenerat hela korridoren 6 gånger.
Sparkat med fötterna och försökt att hålla igång cirkulationen.
 
Nu ska jag försöka att sova för det är en redig
dålig sömn på detta stället
 
Kram
får se om jag vågar
bjuda på en första bild
 
 
Natti Natti på er <3
 

måndag 12 oktober 2015

Förberedande dag

Då kom man till avdelning 53 på US Linköping idag klockan 10,00
och blev inskriven inför operationen imorgon.
 
Träffade först en sköterska som pratade om allt det praktiska på avdelningen.
 
Fick sedan träffa min läkare som än en gång gick igenom
själva tillvägagångssättet vid operationen.
Hon ritade  på kroppen där hon kommer att lägga snitten,
och den hud som hon kommer att avlägsna från magen.
Lyssnade även på kärlen.
Det lät precis som när man är gravid och får lyssna på barnets
hjärtljud.
 

Jag har fått träffat narkosläkaren och diskutterat morgondagen,
 
Fått lite snygga kläder att ta på mig efter skrubben.
Att de inte kan ha lite snyggare färgkombo ;o)
Så nu är jag duschad och klar för ikväll, imorgon bitti blir det en ny dusch
och operationskläderna på.
 
Imorgon bitti åker jag ner till operation 07,15
för att bli sövd och iordningställd för operationen.
De trodde att jag skulle sova vid 07,45 och att operationen skulle starta ca 08,30.
Jag kunde visst vara sövd allt från 6 - 12 timmar.
 
Usch det är länge.
 
Brukar inte känna så mycket oro över operationer men den här gången känns det rätt jobbigt faktiskt.
 
Hoppas det är värt det.
 
Hörs igen när jag har vaknat och är tillbaka på avdelningen
på onsdag, om jag har orken
 
Kram på er
 



söndag 11 oktober 2015

Snart dags

Imorgon är det dags för inläggning på avd 53 på US Linköping.
Diep Lambå operationen är nära nu.
Klockan 10,00 ska jag skriva in mig imorgon.
Antar att det kommer vara mycket information och undersökningar eftersom jag ska vara där så tidigt och operationen inte är förrän på tisdag.
 
Lite blandade känslor i kroppen för tillfället.
 
Lite oro med måste jag erkänna, har nog inte varit det tidigare för någon operation, och jag har ju varit med om en del ;o)
 
Men den här känns så stor, så har man så många tankar
kommer det att bli fint,
kommer det vara jättestor skillnad mot mitt nuvarande bröst,
tänk om de blir jätteolika :o(
Hur stort kommer ärret bli över magen..
 
Haha det kan låta som att jag inte vill operera mig men det vill jag :o)
 
Är lite smått orolig bara.
 
Har så mycket annat runt omkring med sjukdom
i familj/ släkt.
 
Klockan har sprungit iväg rejält nu idag, jag har hållit
mig sysselsatt för att inte tänka för mycket.
 
Nu är det dags för en dusch sen ska jag försöka att sova så gott
 
// Kram Kram
 
 

lördag 3 oktober 2015

Bara är, bara går

Ja idag är det en sån dag
Kroppen är här men den känns endast som ett tomt tomt skal.
Jag går bara runt runt i huset, sätter mig en liten stund och sen trampar jag runt runt igen.
 
Nu har det hänt ännu en gång
och jag blir så jävla förbannad på all cancerhelvete.
 
Hur mycket ska man orka, varför ska just en familj drabbas.
 
Ja jag vet ju att det inte är så men just i min familj känns det faktiskt så nu :o(
 
februari 2013 jag själv
 
juli 2015 mamma
 
oktober 2015 ännu en kär
här skriver jag inte vem det gäller för stunden, eftersom jag inte riktigt vet vem som är inne här och läser.
 
Livet är så jäkla orättvist, hur vi ska klara den här hösten ja det vet jag inte.
Vi skulle behöva mycket krafter från ovan känns det som.
 
Min stundande operation känns som va fan ska jag göra den för nu, nu när allt är upp och ner.
 
Kommer jag klara den fysiskt och även psykiskt?
Ja jag vet inte.
 
Den är oerhört viktig för mig, men jag vill inte vara
egoistisk och tänka på mig nu.
 
Just nu mår jag absolut inte bra,
det krigar i huvudet på mig.
 
Mamma säger åt mig att göra operationen, tillfället kommer kanske inte igen på mycket länge.
Hon har ju rätt min kloka mamma,
både hon och vår andra familjemedlem kan ju bli sämre,
och då är det kanske bättre att ta tiden den 13:e
 
 
Faan vad jag hatar CANCER