onsdag 28 augusti 2013

3:an klar

Nu är även nummer tre avklarad.


Ungefär så här ser apparaten ut.
Strålningen kommer från glasrutan som är i den
"gula" runda.
I den är det som en liten lucka som öppnas bakom glaset efter de
mått som är tagna på själva strålområdet.

Den utförs uppifrån, snett från sidan och även underifrån.
Strålningen går alltså igenom britsen.
Så vi snackar starkhet där.
Nu är det inte en stor stålbrits utan mer som en starkare frigolitbädd ;o)

På britsen jag ligger är det även som hållare för armarna så att 
man ligger med dem över huvudet, tur att det är så kort tid ;o)
Men det känns ändå som armarna låser sig i ställningen.

Nu ikväll har det börjat kännas lite stramare i själva armhålan.
Så nu gäller det väl att jag kommer igång med stretchning
så att inte armen stelnar till för mycket.

Vill inte....

Idag blev det en sväng till Ikea innan jag åkte hem.
Där blev det lite små shopping bra att ha grejer :o)

Sen mötte jag även en kollega där,
 det var så roligt att se och prata med honom.

Han har haft ett tufft år han med <3

Imorgon är det dags för nummer fyra,
dagarna går och går 
snart är vi uppe i 25 ;o)

Önskar bara man slapp dessa resor :o(

Må så gott

Kram kram


tisdag 27 augusti 2013

Pigg och glad

I går måndag när jag åkte till Linköping för min första strålning.
Fick jag en känsla i kroppen när jag satt och poppade musik i bilen
som jag inte haft på mycket länge..

Jag kände mig så fri, glad och positiv..
Det ni :o)
Det var länge sedan.

Konstigt kan det låta att man känner sig fri när man har 5
veckor med strålning framför sig, men så var det.

Jag har haft några bra och pigga dagar och det känns underbart.
Visst tröttheten kommer på mig emellanåt, 
men då är det bara att lägga sig en stund.
Värken i kroppen har jag med efter cyton , men den är som värst när
jag varit stilla och på morgonen.

Även om jag har bråttom och ska försöka mig på att gå väldigt fort, som 
när jag letat parkering på US och är i sista minuten till strålningen.
Då känner jag mig som en 85-årig gumma på väg ;o)

Man får glädjas åt de dagar man mår bra,
det har man inte direkt blivit bortskämd med i år.

Så jag gläds mycket för tillfället.
Trots resorna till strålningen.

Beträffande strålningen så går det bra än så länge.

Det är lite löpande band faktor när man kommer dit.
In och ut och sen hem igen inom 15 minuter,
och då är det med väntetid och avklädning på överkroppen med 
så undan går det.

Personalen jag möter är trevliga, har en liten "käck" karl
som försöker att lyfta upp stämningen och jag är ju inte 
så sen att haka på ;o)

Nu har det nya streckat han ritade igår försvunnit på bröstet 
så vi får se hur "käck" han är imorgon hihi.

Nu är det kanske dags för sängen och hoppas på lite sömn,
för imorgon bitti är det dags att bege sig för nr 3.

Ha det gott 
//
Kram kram

söndag 25 augusti 2013

Imorgon börjar resorna

Nu är man framme vid starten på delmål 3

Imorgon är det dags för dagliga resor samt strålning
måndag till fredag i 5 veckor.

Alltså delmål 3 på intågande

Det känns ju tufft att sitta och åka 11 mil varje dag,
för ett besök som bara tar ca 10-15 minuter.

Själva strålningen tar endast ½ - 2 minuter, så det
blir in och ut i stort sett..

Många Ikeabesök kanske det blir när man ändå är där.

I morgon ska jag förbi Biltema och köpa lackspray för att se om 
det går att spraya handtag och beslag 
till de nymålade köksluckorna och lådorna.

Denna helgen har jag varit skaplig med hjälp av Alvedon,
känns riktigt skönt.
Har känt mig så nyttig här hemma :o)

Jag måste be er medsystrar om ursäkt för att jag
inte har varit inne och hälsat på er.

Jag ska kika in hos er i dagarna för att hålla mig
uppdaterad med hur det går för er.

Jag tänker på er iallafall <3

Nu är det dags att se om John Blund vill komma till mig ikväll,
tyvärr har han ju en förmåga att utebli den rackaren..

//

Kram kram

lördag 24 augusti 2013

Sista förberedande besöket på Strålningsmottagningen

Nu var även det gjort..
Sista förberedande besöket inför strålningen..

Attans vad kyligt det är inne i rummen..
Idag skulle de ta lite fler bilder på strålningsområdet, samt så ritade 
lite kryss och linjer och satte sen på lite klisterlappar över det..

Detta för att de ska kunna mäta med de röda linjer från maskinen
så att strålningen utförs inom "rätt" område.

Så där fick man ligga i kylan utlämnad med armarna 
över huvudet i "hållare" medans de plåtade,
mätte med linjal och dokumenterade.

Ja tänk vad man går igenom..

Sedan fick vi träffa den kontaktsköterska som jag skall ha under
hela strålningsperioden.
Hon gick igenom lite vad det kommer att innebära,
samt lite praktisk information.

Fick även ett litet häfte med information


Här fick jag även lite information om 
fatique

En trötthet som kan uppkomma vid 
cancersjukdom / behandling

Ja det är bara att ta in och förstå att man även drabbats av det.
Nu hade jag redan förstått det men det blir så verkligt när man läser om det..


Människor med cancersjukdomar drabbas mycket ofta av trötthet och kraftlöshet som är så överväldigande att det är svårt att få andra att förstå hur det känns. Den här tröttheten som beror på cancern och cancerbehandlingarna har ett medicinskt namn – fatigue.

Fatigue är ett mycket vanligt symtom vid cancer. Man kan sova en hel natt och vara precis lika trött när man vaknar som vid sängdags. Det kan kännas helt oöverstigligt att gå uppför en trappa. Man orkar inte med vanliga hushållsbestyr eller andra vardagssysslor. Det kan vara totalt omöjligt att koncentrera sig på ett samtal. Det är inte säkert att det ens finns energi för aktiviteter som man älskar.
Nästan alla cancerpatienter upplever åtminstone under någon period fatigue av någon grad. Symtomen kan också finnas kvar under en lång tid efter det att man blivit botad från sin cancersjukdom. Studier visar att en del lever med fatigue många år efteråt.

Vad orsakar fatigue?

Fatigue orsakas av att många faktorer samverkar och ibland skapar onda cirklar. Här är några av dessa faktorer:

  • Cancersjukdomar kan påverka kroppens ämnesomsättning så att energiinnehållet i maten förbränns snabbare eller inte kan tillgodogöras fullt ut i kroppen. Det kan leda till att man går ned i vikt och/eller tappar ork.
     
  • Oro liksom illamående på grund av sjukdom och behandlingar kan göra att man förlorar aptiten och äter sämre. Man får inte i sig den näring och energi som behövs och blir mer kraftlös.
     
  • Symtom och behandlingar kan göra att man rör på sig mindre än man brukar. Många orkar inte träna som vanligt. Även detta bidrar till ökad trötthet.
     
  • Cancercellernas aktivitet påverkar kroppens immunförsvar och kan skapa en obalans i systemet så att det frisätts mer än normalt av en typ av ämnen som kallas cytokiner. Detta kan bidra till fatigue.
     
  • Cancer och cancerbehandlingar kan orsaka blodbrist, anemi, som gör att man orkar mindre.
     
  • Cancerbehandlingar har ofta trötthet som en biverkan.
     
  • Cancersymtom som smärta och illamående bidrar på flera sätt till fatigue. Exempelvis störs ofta sömnrytmen.
     
  • De psykiska påfrestningarna bidrar också.
// Källa Cancerfonden

Så nu måste jag försöka klara att ge mig ut och motionera trots
min värkande och kraftlösa kropp..
Men men lite är bättre än inget :o)

Ha en trevlig helg //
Kram kram

torsdag 22 augusti 2013

Torsdagen den 22 augusti

I morgon är det dags..

Då är det ytterligare en resa till US och strålningsmottagningen.

Förberedelse inför måndagens start..

Det ska målas lite på mig, sen ska de ställa in apparaturen så jag vet hur jag ska ligga, får provligga den förstås ;o)

Sen är det startskott för Delmål 3

Känner faktiskt att jag börjar bli lite orolig över eventuella biverkningar.
Känner att jag haft sådan otur under behandlingen redan...

Men hoppet är det sista som överger en och än lever jag så hoppet 
finns att jag klarar detta utan kraftiga biverkningar ;o)

Det måste vara så, jag måste få iallafall en lite lättare tid
om jag får säga det själv, så är jag värd det ;o)

HAr börjat få en sån kraftig halsbränna nu igen, mindre roligt.
Hade det under cyton , men sen slutade den.
För att nu 1 månad senare göra intrång i min hals igen..

Lillplutt har nu snart gått sin första vecka i skolan
å han tycker det är så roligt.

Idag sa han att de hade gjort två roliga saker,
gissa vad det var?

Jo att ha rast och sedan promenera till gymnastiksalen 
haha
så go han är min lilla älskling

Var rädda om er

Känn och Kläm
Ni som inte varit på mammografi och skjutit upp det
Ring och boka tid
Det kan rädda ditt liv

Kram kram

Onsdagen den 21 augusti

Ja då sitter man här mitt i natten för att man har varit tvungen 
att sova på dagen.

När man blir så trött så går det bara inte att vara klar i huvudet och få saker att fungera, det är liksom helt lönlöst.

Det är bara att lägga sig liksom,

Värken och andfåddheten börjar jag bli förbannad på snart.
Klarar ju inte trappen inne, utan att jag håller på
att få andnöd, och låren känns som de ska ge upp.

Va fan inte ska det väl vara så här.

Då måste man ju ha återhämtning i minst 
6 månader efter behandlingarna är slut.

Börjar allvarligt oroa mig för hur det kommer att bli,
hur lång tid till helvetet skall få plåga min kropp.

Börjar bli ledsamt nu, har gått såå länge
och varit dålig på många olika sätt med biverkningarna.

Så jag önskar nu att det kunde räcka,
att man kan få komma igen nu till ett vanligt liv igen.

Men ack nej inte redan inte,
har man klarat det så här länge så klarar man lite till eller hur ?

ehhh nej inte jag

Alltså fortsatt värk i ben, ljumskar, fötter, lår

En andfåddhet som heter duga

Kan inte gå i svampskogen för då allvarligt talat ramlar jag ihop

Sen blir det väl kanske lite besvär av strålningen kan jag tro,
kan ju hoppas jag får lindriga där iaf.

Ja sen ska man äta Tamoxifen tabletter och inte ska vi tro 
att dessa rackare är utan biverkningar heller

hehe nej självklart inte..

Så nu undrar jag

NÄR
när skall man få en ordentlig återhämtning av detta djävulska år
innan man börjar jobba igen?

Det finns ju liksom ingen tid till det vad jag kan se..

Boring

Kram Kram på er som kikar förbi

tisdag 20 augusti 2013

Tisdagen den 20 augusti

Nu var det några dagar sedan det var uppdatering här.

Jag mår förhållandevis ok, om det inte vore för
all denna värk i kroppen..
Tröttheten ger sig tyvärr inte heller.

Börjar bli slitsamt.

I lördags var vi iallafall på augustifesten.
Tog en bit mat och lyssnade på underbar musik ute i kvällsvimmlet.
Gatorna var fulla med besökare denna kväll, och hade varit även fredagskvällen.
Vilken folkfest det är.

När vi tog bussen hem hade jag sådan värk i kroppen så jag knappt kunde ta mig ur och promenera hem när vi var framme..

Och Nej det berodde inte på intaget av alkohol *ler*

Idag tisdag var E gammelmormor på besök, riktigt trevligt att
sitta och prata.
När E slutade skolan åkte vi allihopa till
Rejmyre Gästgifveri och åt.



 Smakade riktigt bra, och vi har haft en härlig dag.

När vi kom hem var jag ju slut förstås,
som vanligt.

Tar så fruktansvärt på kroppen och huvudet ..

Bara längtar tills man ska kunna anstränga sig utan att behöva
vara helt slut ett par dagar efteråt.

Men det kommer väl framöver hoppas jag.

Må så gott 

Kram kram
//
Cattis

lördag 17 augusti 2013

Fredagen den 16 augusti

I dag för 23 år sedan kom min stora älskade kille till värden.
Första barnet och det var en pärs att få fram det lilla livet.
Men tänk så fort man glömmer, så fort man fick honom på magen var all smärta borta och det fanns bara kärlek till 
mitt barn Robin.
Helt underbar låg han på mitt bröst <3

Hopp till annat :o)

Sammanfattningsvis känner jag mig rätt ok.
Det är värken i lederna, låren, ljumskarna, höfterna
och konstigt nog under fötterna som hänger med mig ännu.

Hoppas att den kan hitta någon annan att hoppa över till 
om jag ger mig ner på augustifesten imorgon.
Får väl ställa mig nära någon eller några som kan ta lite var ;o)
skämt åsido

Andfåddheten ska vi inte prata om den är under all kritik.
Hel kass.

Som sagt det är Augustifestival här i stan den här helgen.
Så jag tänkte att allt tufft elände vi har gått igenom detta året,
vi har inte tagit oss tid till varandra.
Utan dagarna har sprungit iväg och så är det
 lilleman som måste få sin tid och den tiden är det ju mest pappa som gett honom.

Jag själv har ju varit för dålig oftast..
Vi har haft mys imellanåt, men det lugna myset i soffan framför tv.

Sen har jag sparkat upp mig för att vara med på de två kupper han spelat under min cytoresa, tungt har det varit men
jag gav mig f*n på att jag skulle med och klara det.

Trägen vinner, och jag klarade det, även om jag
sen var däckad i två dagar..
Men det var det helt klart värt :o)

Kom ifrån ämnet lite där tror jag hihi..

Jo imorgon ska vi ge oss ut på augustifesten, äta gott och jag ska ta min första öl på hela den här resan..
Frågan är om jag törs ta en hel öl, 
säger väl tjong i medaljongen direkt ;o)

Marknad, öltält och massor med uppträdanden på olika scener.

Ska bli kul att komma ut och se lite folk..

Önskar er som kikar förbi en trevlig helg

//

Kram kram

onsdag 14 augusti 2013

Onsdag

Onsdagen har sprungit iväg.

Var först förbi på jobbet en sväng, när jag kommer in på gården 
omfamnas jag av en kollega från Tekniska kontoret.
Han kom fram och pratade, frågade hur jag mådde och hur jag lång till i behandlingen.

Känns så härligt när man känner all värme man får.

Pratade lite med chefen, och kollegor.

Sedan mötte jag upp min vän Marie och vi gick och tog en fika 
på cafet 2 hus bort ;o) på min gata..
Trevligt och sitta och tjattra en stund, det behövs ibland.

Blir ju så trött av att vara aktiv så idag blev det
faktiskt 1,5 timme sömn.

När jag vaknade till liv igen gick jag på mitt projekt,
att måla om köksluckorna..

Jag vet att jag inte är riktigt klok, men det får ta den tid det tar och 
jag kommer vila mycket och inte göra allt på en gång.

Fit for fight är man ju inte på långa vägar med värkande ben och anfåddhet
som inte är av dess like.

I går skulle vi ut i skogen och plocka svamp.
Men jag klarade inte den kuperade terrängen med mina 
ben och mitt flås.
Fruktansvärd smärta.

Vad jag förstår kan det sitta i länge länge efter sista cyton.
Mindre roligt men någon gång tar det ju slut..


Men jag känner att jag vill försöka göra något som jag tycker om.
Det är ju just att pyssla i hemmet och fräscha till lite,
det mår jag bra av.

Imorgon ska jag försöka att kika in till er min bröstsyster vänner <3

Ha det gott

Cattis

söndag 11 augusti 2013

En bra Söndag trots regn

Äntligen en bra dag YES :o)
Idag var det dags för lilleman att spela fotbollscup.

Jag har ju varit så orolig för att inte kunna åka med eftersom jag 
inte varit så fräsch på ett tag..

Ja fräsch och fräsch är väl synd att påstå att jag
var idag då utan hår, ögonfransar och ögonbryn ;o)
Men fräsch kroppsligt :o)
Å sen peruken var ju på förstås..

Så roligt att få vara med familjen en heldag trots regn och åskskurar,
och se på killarna när de fick köra matcher.

Se 6-7 åringar springa runt och jaga bollen är en riktigt härlig
upplevelse..
De är så duktiga en del så man blir helt häpen..
Alla kämpar och kämpar för glatta livet..

En av matcherna fick Lilleman stå i mål och han var så
duktig var så stolt över honom när han bara släppte in 1 mål 
och de vann den matchen med 3-1 men det var den enda de vann..
Men roligt hade de och det är det som är huvudsaken..


Nu önskar jag att hårväxten på huvudet vill ta fart.
Jisses ser ut som jag får fläckvis grått och fläckvis lite mörkare färg..
Haha ser väl ut som en dalmantin eller gör just nu iallafall ;o)
 Fattar inte att jag lägger ut dessa
men håll till godo ;o)


Mina fransar vill jag gärna ha tillbaka med men de lyser med sin frånvaro

Men men håret är på gång och det är huvudsaken.

Nu hoppas jag få sova ikväll,
fattar inte att jag ska behöva ha sådana problem.

Ligger vaken i många många timmar och somnar inte förrän
mellan 3-5 om nätterna.
Riktigt frustrerande.

Det är liksom inte så lätt att få till fungerande dagar när man inte 
sover om nätterna.

Inget verkar ju tydligen hjälpa :o(

Nu hoppas jag på att jag slipper huvudvärk imorgon så att
jag kan få en bra dag till :o)

Må så gott
//
Kram kram 

lördag 10 augusti 2013

Första besöket på Strålningsenheten


Idag var det då dags för mitt första besök på Strålningsenheten på US.
Besöket tog ca 50 minuter.
Det började med att jag fick göra en skiktröntgen på Bröstkorgen och 
armhåla.

Sedan fick jag tre stycken små prickar intatuerade för att märka mig ännu mera ;o) Skämt åsido..
Det var så mycket information idag så jag har glömt bort varför..
Eller så blandar jag ihop det.

Tror det var för att man skall ligga rätt sedan när man får själva 
strålningen och inom vilket område maskinen skall röra sig.

Skiktröntgen sedan kommer läkare och annan kunnig personal gå igenom och rita ut själva området som strålningen skall innefatta.
Bröst, armhåla och en bit upp på axeln/halsen.

Läkaren gjorde även en undersökning, 
Lyssnade på lungor, hjärta och klämde på magen,
Där såg allt bra ut.

Vi hade även chans att ställa frågor.

Nästa tid på strålningen är 23 augusti, då kommer jag att få
träffa sjuksköterskorna som skall ha hand om mig under 5 veckor.
De kommer att rita upp strålområdet på mig , jag kommer att få lägg mig i 
strålmaskinen för att se hur det skall vara i skarpt läge, när jag börjar
på allvar den 26 augusti
De kommer även att prata mer om själva behandlingen, ifall jag har några
ytterligare frågor.

Men just nu känns det rätt klart.

Nu har jag två veckor på mig att försöka komma igång.
Hoppas att min sömnlöshet och huvudvärk vänder så man
kan få känna sig något bättre snart..

Sen gör det ju ingenting om hårväxten på huvudet tar
lite fart med ;o)

Allt för idag..

Var rädda om er 

//
Kram kram

torsdag 8 augusti 2013

Torsdag

Biverkningar

Man blev tillsagd inför behandlingen att man skulle ha korta naglar
Ja inte var det några problem för mig som alltid varit nagelbitare
usch fy jag vet så äckligt
men jag var det iallafall..

Till de sista tre Taxotere behandlingarna fick man ju ha
istofflor och isvantar på sig för att skydda naglarna..

Naglar har på andra som inte använt dessa fått riktiga problem med sina naglar.. De släpper och ramlar av.
Usch inget roligt alls..

 Mina naglar har blivit randiga men det är ingenting emot vad
min bröstsysters problem blev

Den här sista behandlingen jag gjorde den 25 juli nu 
Tog mig ju ett par dagar till sjukan igen..
Sen ville den visst ge mig en biverkning som avslutningspresent den jäkeln
Han tyckte väl inte att jag haft nog dessa 18 veckor..

Skinnet i handflatorna och på mina fötter släpper
Är lite som en orm som ömsar skinn..
Trotts att jag varit så duktig att smörja och smörja..
Sen ska vi inte prata om mina ögonbryn som helvetet med har tagit med sig
Vidrig bild men sanningen
Ögonfransar hihi ja det har jag bara 2-3 st små små

Ja ni gott folk som är inne här och läser,
nu vet jag att ett flertal gjort samma resa som jag. Mina bröstsystrar som jag fått så mycket peppning och stöd av
Jag kan inte annat än ge er 
<3<3<3<3<3<3<3
Men ni andra ni kan nog bara föreställa er vilken helvetesresa detta är på olika sätt, men ni kan nog aldrig förstå helvetet man går igenom.

En del verkar tro att när man opererat bort bröstet är allt ok.
Men gud så fel helt fel
Helvetet börjar ju efter det, så var det iaf för mig.
Bröstet gjorde mig faktiskt inte mycket alls.. Den sorgen kommer kanske senare, vad vet jag.

Nu har ju inte alla samma helvete som jag har haft med biverkningar typ 98% av alla som min sköterska sa till mig..
Alla läkare jag träffat när jag legat inne säger att 
Stackare du har haft det riktigt riktigt tuff.

Mm så är det och det har inte alls varit lätt alla gånger, med att ta hand om familj, vara ensam hemma med en son som ska till frita.
Laga mat fast man knappt inte kan stå upprätt på benen.
Ett värkande huvud som gör att man bara vill gå in i ett mörkt rum och vara där alldeles ensam och där det är tyst..

Man orkar inte vara mamma fullt ut vilket är en känsla som tar död på mammahjärtat.
Man orkar heller inte vara sambo fullt ut.
Man mår skit för att den andre i hushållet får ta så mycket ansvar de dagar han är hemma och inte jobbat borta.

Ja fy fan jag skulle kunna hålla på hur länge som helst..

Men inte idag ;o)

I morgon är det dags för första besöket på strålningsenheten, förberedande inför strålbehandlingen..
Får vi se hur det blir..
Tidig morgon blir det iaf så nu får jag nog säga god natt

// Kram kram

onsdag 7 augusti 2013

Onsdag

Dagarna går men inte blir jag piggare inte.

Idag är det sista dagen med penicillinet så jag hoppas att det vänder nu.

Men jisses vad kroppen har tagit stryk av detta.
Kroppen är helt slut och värkande.
Låren, ljumskar och höfter är värst.
När jag går i trappen här hemma är det som om jag vore en
riktigt gammal dam..

Det vänder väl med förhoppningsvis.

Nu är det inte många dagar kvar tills min inskrivning på Strålningsenheten..
Fredag morgon är det dags för alla dessa undersökningar
och ritning på kroppen..

Det känns väl sådär med att de ska kladda massa svart färg ..
Vad jag har hört så kan det ju tydligen färga av sig på kläderna om
man blir svettig.

I det här vädret och med den skjuts man fick in i klimakteriet 
är det svårt att inte bli det :o(

Svarta kläder är ju inte direkt någon höjdare nu heller..

Annars går dagarna här..

Men det är segt, dagarna bara ramlar på liksom, har inte någon ork 
för tillfället att ta mig för saker.
Känns som om man bara finns liksom.

Men det får väl vara så ett litet tag,
Kroppen och jag kanske behöver det efter den pärs som varit.

Jag kommer igen när det blir..

Sakta men säkert får jag lära mig att hantera just nu..

Ha det gott

// Kram kram 


måndag 5 augusti 2013

Söndag

Tänk om penicillinkuren kunde vara över snart så att
man kunde få börja må bättre..

Är så trött på att vara trött
Vet att jag skrivit det många gånger, men det är så segt nu

Men snart vänder det nog, och jag får börja må bättre igen.
Längtar verkligen.

Den här gången är jag så yr.
Spelar liksom ingen roll vad jag gör så är jag yr.
Känns fruktansvärt obehagligt, och inte verkar det ge med sig heller..
Ryckningarna i ögonen är fortfarande kvar med.

Jag ger det ett par dagar till sen får jag nog ringa för att 
be om att de kollar blodtrycket igen.

Imorgon är det måndag och övriga familjen kör igång med vardagen igen.

Lilleman börjar på frita igen och R börjar att jobba..

Så nu blir det lugnt och tyst i huset på dagarna.

Jag känner att jag har kommit in i en fas av funderingar.
Har inte funderat så här mycket någon gång
under sjukdomstiden som jag gör nu.

Blandade funderingar, en del jobbiga och andra lite roligare.

Man har varit med om så mycket det här året så självklart kommer det funderingar.

Jag funderar även mycket på hur människor är av olika slag, och vad 
som gör att de agerar på olika sätt.
Tyvärr har jag inte kommit på något bra svar på detta.

Tänk vad man kan bli besviken på andras sätt att vara.
Ibland sätter det så djupa spår så att man har svårt att 
se att det skulle gå att reparera skador som uppkommit.

I vissa fall går det säkert att göra det men inte alltid.

Den här veckan hoppas jag bjuder på lite pigghet, 
samt att mina biverkningar avtar.

Att jag får känna mig lite "normal" igen

Må så gott // Kram kram