måndag 30 september 2013

Aj aj aj

Tänk idag behövde jag inte åka till Linköping
för strålning :o)
För den är ju slut....Äntligen.

Underbar känsla..

Men jisses det är inte skönt på bröstet och i armhålan för tillfället.
Jag har smörjt och smörjt med Essexs kräm
Jag har även haft silikonomslag över "brännmärkningen"
men tyvärr har det inte hjälpt.

Det skaver och skaver, huden har börjat lossna på ett flertal
ställen och det är inte skönt alls :(
Det stramar och stramar.

Bara att hoppas att jag klarar mig från vätskefyllda blåsor
och infektion.

Igår kväll började jag även med mitt nya piller
Tamoxifen, den tabletten ska ju bli min nya följeslagare
 i femårstid, det är ett tag det.

Men kan den hjälpa till med att hålla inkräktarna borta
så gör jag det gladeligen.
Men jäklar om de inte gör det då får de på nöten.

Nu kommer de ju inte tillbaka, för inte har jag
gått igenom det här helvetet för att de ska få komma och bo in sig hos mig ytterligare en gång..

Nej nej det här snyltboendet är nu stängt...

Allt för ikväll

Tjingeling

Kram kram


torsdag 26 september 2013

Dagen före Grand Finale

Imorgon är det dags
Sista strålningen... Äntligen.

Idag har jag städat och fejat lite här hemma så att jag
imorgon bara kan komma hem och  njuta av att det 
äntligen är över..

Nästan så att man skulle kunna dra ihop ett stort partaj
och fira natten lång.

Men tyvärr är ju varken jag eller kroppen i den konditionen.

Det kommer att bli tv soffan med karln och lilleman 
och bara mysa till Idol

Det går ju inte att missa för lilleman , fredagsmys ska man ju ha..

Ikväll gjorde jag en cellofanpåse med ljuslykta
och lite choklad att ta med till
den underbara personal jag haft under min strålningstid.

Tycker att de är värda något så väl som de tagit hand om mig.
Tänk vilket jobb de gör personalen..



Nu ska jag strax lägga mig så att klockan springer iväg till
11,50 imorgon när det är dags
för
Grand Finale

Må så gott 
//

Kram kram 

onsdag 25 september 2013

Onsdag

Idag gjorde jag min 23 strålning..
Bara 2 kvar :o) 
Underbar känsla.

I måndags var jag hos läkaren på besök.
Vi pratade om min medicinering Tamoxifen som jag kommer att 
börja med på söndag.

Vi pratade även om hur det kommer att se ut framåt
nu när man är klar med strålningen.
Jag kommer att få en läkartid till om 6-8 veckor och den kommer 
då att vara den sista.

Om det inte skulle vara så att det skulle tillstöta något som 
gör att jag behöver träffa läkaren.

Jag kommer att ha en kontakt med bröstsköterskorna
på onkologen de 5 år som jag kommer att äta
medicinen.

Jag kommer att bli kallad 1 gång om året för
mammografiundersökning.

Vi pratade även om bröstrekonstruktion och det är 
aktuellt först om 2 år från det att man är färdigbehandlad.

Detta dels för att plastikkirurgerna vill kunna lämna ett
snyggt jobb efter sig, vilket är svårare innan huden läkt helt
ordentligt.
Samt att det är svårare att upptäcka ex återfall av
bröstcancern om man gjort ett inplantat.

Så alltså två anledningar till att vänta.

Han skickade även en remiss för skiktröntgen från hals
och ner till ländryggen.

Det var inget de gör men eftersom jag gärna ville det för att utesluta spridning så var han snäll och gjorde det.

Toppen då kan man släppa den oron med sen.

Idag var även första gången jag åkte till strålningen utan kaluffsen,
det har tagit emot tidigare för att det inte riktigt vill växa baktill.
Herregud ser ut som jag har haft en sne karott på skallen och
väldigt väldigt högt upp i nacken..

Ja det ser helt enkelt inte klokt ut.
Men hoppas att det snart växer till sig där med.
Tur att det börjar bli kallare så man har
scarfs om halsen ;o)

Här har ni donnan ;o)


Må så gott och var rädda om er

Glöm ej känna på tuttsen

//

Kram kram

söndag 22 september 2013

Helgen slut

Japp nu är helgen slut, attans också jag som haft lite ork
till att vara ute i trädgården och sen varit med lilleman på en
liten fotbollscup i helgen..

Underbart var nog ute nästan hela långa lördagen,
med lite små slängar i soffan.
Får inte pressa mig för hårt för då blir det ett rejält
bakslag sedan.

Rensade bort sommaren och förberedde trädgården för hösten som
någon tokig väderguru sa skulle komma  ;0

Har nu äntligen fått iordning på datorerna igen efter att vi 
bytte bredbandsleverantör..

Så nu har jag  fått till ett litet mys krypin
som jag ska använda även som ett litet kontor..

Supernöjd
smakprov :)




Jaha lite information om morgondagen då..

Kl 12,30 är det dags för strålning nr. 21
Kl 13,00 dags för sista läkarbesöket..
Konstigt tycker jag men men vad vet jag..

Skulle bli ihopkopplad med bröstsköterskorna sen.

Ja ja den som väntar får se.

Hoppas att jag har koll på alla frågor jag vill ställa bara, om det nu är sista..

Så den här veckan är den ALLRA ALLRA sista pendelveckan.
Ska bli så underbart skönt när jag åker därifrån på fredag 
så ni kan inte ana...

Jo en del av er kan det vet jag, ni har ju varit där själva <3

Ni som kikar in här hos mig och peppar mig och kommer med kloka råd.

Ni är så älskvärda och jag gillar er så mycket och är så glad
att ni hittade till lilla mig här <3


Var nu rädda om er

Kram Kram <3<3<3

torsdag 19 september 2013

Torsdag

Dagarna ramlar på och jag har idag gjort
min 19:e strålning.

Jag har inte varit aktiv här inne på bloggen eller på er andras bloggar.
Men det har sin naturliga förklaring med att jag är 
så trött.
Samt att jag måste mitt i all trötthet få dagarna att gå ihop med
lilleman och hemmet.

Resorna känner jag är tunga.
Det var en omställning från att inte ha haft "måsten" med 
att gå upp på mornarna och göra sig i ordning för att 
ge sig iväg någonstans...

Till att plötsligt både fixa lilleman till skolan och fixa till
sig själv och sätta sig i bilen för att köra 11 mil 
måndag till fredag varje vecka..

Låter väl kanske inte speciellt tungt eller krävande.

Men för mig som levt många månader nu med
allt vad bröstcancern förde med sig, så har det varit tufft.

Efter strålningen så åker jag hem och sover.
Vilket liv va ;o)

Men jag tillåter mig själv att göra det just nu.

Jag får ta tag i motionen och att ta mig tillbaka
ordentligt när strålbehandlingen är över.
När jag inte måste åka varje dag.

jag har heller inte kommit tillbaka efter 
cellgifterna och det känner jag i kroppen med värk
i fötter, ljumskar och ben.
Tröttheten därifrån hann aldrig att ge med sig heller.

Jag får ta en dag i taget.
Det kommer en dag när jag har orken att ta tag 
i det och komma tillbaka ordentligt igen.

Just nu hur konstigt det än låter 
så nära slutet på behandlingen som man är, 
så är jag så fruktansvärt trött på att känna mig så trött.

Att inte orka
Känns riktigt tungt just för tillfället.

Man har gått så länge nu, den 7 januari gjorde jag min
mammografi.
Sen blev det några biopsier och lite mer mammografi
för att sedan få beskedet den 6 februari.

Det är ett tag sedan nu..

Det har för mig inneburit många tankar, mycket väntan,
många biverkningar, många behandlingar mm

Så det är inte konstigt att man har tagit stryk..

Jag hoppas att man snart får må bättre och att det inte
tar alltför lång tid innan man är på banan igen..

Just nu har jag en Må bra helg att se fram emot
med bröstcancerföreningen Moa-Lina..

Har tänkt att anmäla mig till den..
Så 19-20 oktober ska jag få träffa fler som gått igenom detta
helvete och det ska bli både spännande och skönt..

Lite samvaro, hand och fotmassage, tips på sminkning,
mat promenader mm

Låter väl härligt :o)

Allt för ikväll

//
Kram kram

lördag 14 september 2013

Lördag 14 september

Ja igår fredag blev jag klar med den 15 strålningen.

Så nu är det bara 10 kvar.

Önskar jag var klar nu.
Känner att jag är trött på behandlingar och resor nu.
Även biverkningar.

Mina armar och händer domnar och värker,
högersidan är värst.

Kan inte sova ordentligt på nätterna och inte ens på dagarna 
får jag vara fri från eländet.

Det börjar kännas riktigt surt nu.

Sen om livet runtomkring kunde vara som vanligt så vore det ännu bättre.

Tror minst sagt att man har fått en nästan halv släkt
emot sig under den här resans gång..

Hur konstigt det än låter så är det så.

Kallar boven i dramat Stolthet

I normala fall brukar familjer bli sammansvetsade vid 
svåra sjukdomsfall..
Nej här har det blivit tvärt om pga att jag inte ringt ett samtal
efter min första cytostatikabehandling.

Eller så ses väl inte min bröstcancer och dess behandlingar och 
biverkningar som något annat än en kraftig förkylning i vissas ögon.

Undrar om människor överhuvudtaget försöker att förstå vad det är 
man går igenom.

Ja en del gör det, de som finns en nära, de som aldrig sviker.

Jag själv som person, släkt. vän eller what ever
skulle aldrig aldrig i hela mitt liv,
kunna försvinna från de jag älskar om ngt så fruktansvärt skulle hända om de blev drabbade och sjuka
Men det är ju jag det

Men samtidigt ser man vad äkta vänskap och kärlek är

I svåra stunder prövas vännen

De som blir kvar är de man skall hålla fast vid <3<3<3<3

Natti Natti

onsdag 4 september 2013

Trött och inte så aktiv

Ja så kan man sammanfatta dagarna nu.

Har idag gjort min 8:e strålning.
bara 17 kvar ;o)

Jag är trött som attans i kroppen det verkar inte vilja ge med sig.
Trött i huvudet.

Måste åka hem och sova flera timmar efter strålningen,
jag har börjat undra om man någonsin kommer tillbaka 
till ett vanligt liv.

Tröttheten är förskräcklig och värre blir det har jag förstått ju
mer veckorna med strålningen går.

Ja så då är det väl typiskt att karln i huset ska bort och vara på utbildning just de sista tre veckorna.

Blä Blä säger jag bara, vet inte hur jag ska få ihop allt med sonen och föräldramöten och sportaktiviteter.

Sen behöver vi väl mat med kan jag tro...
Å det står väl ingen klar utanför dörren när man kommer hem.

Undrar om jag kan få några piller som gör att jag håller mig vaken 
och orkar /klarar av dessa tre mardrömsveckor som komma skall..

Sen behöver jag ju piller för att sova med
Kanske kan fixa en kompott av ngt slag läkaren hehe

Ni som är inne och läser har sett att det inte uppdateras så ofta för tillfället
Just därför att jag känner mig sliten, och trött.

Då känner jag att jag liksom inte orkar ta tag i och sätta mig vid bloggen,
utan den kommer lite efter då tyvärr..

Men jag kan behöva ta en liten kort paus för att orka 
och inte känna stress över att jag måste in här och skriva.
Det gör jag väl inte egentligen men men.

Det kan kanske ta några dagar mellan inläggen
nu en stund.
Medans jag ska försöka få vardagen att fungera härhemma.

Må så gott 

Kram kram