Jag ska börja från början..
För ca 6 månader sedan kände jag en knöl i mitt högra bröst..
Nja tänkte jag det har nog med min dunderförkylning att göra. Så jag väntar för att se om den försvinner till nästa mens , men icke dum som man är så väntar man lite till..
Det tog mig 3.5 månad tills jag kontaktade vårdcentralen..
Givetvis var det ju en väntan att få komma dit med..
Nu har det gått 6 månader och jag har varit på mammografi ultraljud och även gjort en biopsi på bröstet..
Dessa prover skulle nu skickas till patologen på US i Linköping 2 dagar efter det så får jag brevet hem att jag skall vara på bröstmottagningen den 30 januari kl 11.00
Det gick fort tänkte jag 14 dagar sa de..
Genast där satte oron in ordentligt igen..
Det stod i brevet att man skulle ha med sig någon anhörig eller nära vän.. Puh
Tänkte jag ;0(
Jag skulle få reda på provsvar samt träffa ansvarig läkare för fortsatt planering..
Själv tycker jag att detta brev lämnar öppet för egna spekulationer och det ska gudarna veta att det kom ett helt gäng..
Dessa 6 dagar från det att brevet damp ner här hemma har inte varit sig lika alls......
Minstingen E 6år har ju märkt att mamma inte riktigt är som vanligt..
Han myser och myser och gillar å älskar mamma mycket nu hihi han är ju för söt..
Imorgon ska jag som sagt till US jag hoppas innerligt att jag får klarhet i vad som kommer ske från och med nu... Att de har besked att komma med...
Ni som läst hela vägen ner hit vill jag bara berätta för att den här bloggen kommer att handla om att jag behöver skriva ner mina tankar, funderingar och även oro...
Jag hoppas ju givetvis inte att den ska bli för tung utan att man får plats med lite fnitter och roligt oxå....Tjingeling så länge
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar