lördag 14 september 2013

Lördag 14 september

Ja igår fredag blev jag klar med den 15 strålningen.

Så nu är det bara 10 kvar.

Önskar jag var klar nu.
Känner att jag är trött på behandlingar och resor nu.
Även biverkningar.

Mina armar och händer domnar och värker,
högersidan är värst.

Kan inte sova ordentligt på nätterna och inte ens på dagarna 
får jag vara fri från eländet.

Det börjar kännas riktigt surt nu.

Sen om livet runtomkring kunde vara som vanligt så vore det ännu bättre.

Tror minst sagt att man har fått en nästan halv släkt
emot sig under den här resans gång..

Hur konstigt det än låter så är det så.

Kallar boven i dramat Stolthet

I normala fall brukar familjer bli sammansvetsade vid 
svåra sjukdomsfall..
Nej här har det blivit tvärt om pga att jag inte ringt ett samtal
efter min första cytostatikabehandling.

Eller så ses väl inte min bröstcancer och dess behandlingar och 
biverkningar som något annat än en kraftig förkylning i vissas ögon.

Undrar om människor överhuvudtaget försöker att förstå vad det är 
man går igenom.

Ja en del gör det, de som finns en nära, de som aldrig sviker.

Jag själv som person, släkt. vän eller what ever
skulle aldrig aldrig i hela mitt liv,
kunna försvinna från de jag älskar om ngt så fruktansvärt skulle hända om de blev drabbade och sjuka
Men det är ju jag det

Men samtidigt ser man vad äkta vänskap och kärlek är

I svåra stunder prövas vännen

De som blir kvar är de man skall hålla fast vid <3<3<3<3

Natti Natti

9 kommentarer:

  1. Lider med dig Cattis och känner igen mig så, vissa finns där oavsett och andra låtsas som om det regnar och verkar inte bry sig ett skvatt. Men så är det tyvärr, alltför många som inte kan hantera jobbiga saker.
    Ta vara på de som finns vid din sida, de andra får vara tills det är över och du orkar ta tag i det.
    Nu är det inte långt kvar även om det känns oändligt!!! KRAMAR i massor

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis som du skriver, man får lägga det åt sidan till man har tagit sig tillbaka och orkar <3
      Kramis

      Radera
  2. Har precis själv skrivit ett inlägg där jag berör det här med att ringa upp folk när man mår dåligt. Man gör bara inte det. Jag har flera jag skulle vilja ringa, men orkar inte. Vet inte vad jag ska säga helt enkelt. Det känns som om jag ringer för att få sympatier. För att gnälla. Då låter jag hellre bli. Det är lättare när andra ringer mig på något vis.

    Att tappa kontakten med nära och kära, med dem som borde stå en närmast under en svår period är tärande. Man behöver inte det ovanpå allt annat. Men försök koppla bort dem och fokusera på det som är bra. En del människor vet helt enkelt inte vad de ska säga till en cancersjuk. De är rädda.

    Nu är du snart ute på andra sidan och kan börja klättringen tillbaka. Jag tänker på dig och skickar styrkekramar från Skåne.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det känns skönt att det börjar närma sig The end nu ;o)
      Sen är det "bara" tabletterna i 5 år.
      Men de ska väl vara en baggis mot det som varit..
      Stor Kram <3

      Radera
  3. Denna trötthet, den har vi verkligen att kämpa emot men du har kommit långt på din resa och snart har du klarat av även denna etapp Cattis. Jag tror det kan vara svårt för en del att förstå vad vi går igenom. Det kan säkert vara så att de inte kan eller vill det heller. De kan också vara osäkra på hur de ska förhålla sig till det svåra och då är det lättare att låta bli. Så tänker jag med de som inte klarar av att finnas..
    Du kommer återfå krafterna även om det inte känns så nu. Kroppen har en enastående förmåga att återhämta sig även om det kan ta tid.
    Varma kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Ewa
      Ja det är nog så att de kommer tillbaka framöver krafterna.
      Men det blir lite långtråkigt det här tycker jag ;o)
      Segt..
      Men som sagt snart är man där, så man kan lägga all fokus på att "komma igen"
      Bara 10 ggr kvar nu och sen kanske några veckor med eventuella biverkningar från Tamoxifen tabletterna..
      Så snart snart..
      Hoppas det går bra för dig, har inte varit inne och besökt några bloggar på jättelänge.
      Dels har jag inte riktigt orkat och sen har vi haft problem med bredbandsbyte.
      Telefonen är så smått att sitta och läsa i så då har det inte blivit av :( // Kram kram <3

      Radera
  4. Har precis som du när anhöriga som beter sig som idioter.... Men jag har försökt lära mig att skita i dom som tar energi och njuta av dom som ger mig energi....... Kram till dig kära medsyster <3

    SvaraRadera
  5. Så sant Mamma10.
    Det är så man får göra ;o)
    Kram kram <3

    SvaraRadera
  6. Man måste vara med om det innan man förstår fullt ut vad det handlar om. Det är svårt för andra att förstå att du är för trött för att kontakta andra och de är heller inga tankeläsare, tyvärr. Skit i dom så länge, och lägg den lilla energi som du har nu på dom som bryr sig. När energin kommer tillbaka (och det gör den, var så säker på det!) så har du friheten att ta kontakt med dom eller dissa.

    Energikramar från Siby

    SvaraRadera