söndag 12 juli 2015

Inte OM utan NÄR

 
 
Precis så känns det
Det handlar inte OM man får cancerhelvetet
utan NÄR man får det.
 
Den 8 Juli 2000 gick min mormor bort i cancer,
Hon hade aggressiv cancer i mjukdelarna i ryggen.
 
2013 behandlades jag själv för bröstcancer vilket ni som följde mig då vet.
 
Onsdagen den 8 Juli 2015 , 15 år efter mormors bortgång
En jävla skitdag som jag inget hellre vill än att den aldrig inträffat.
Då åkte min älskade mamma in till akuten.
De trodde att hon fått en stroke så hon lades in på Medicinavdelningen
för vidare kontroll.
 
Hon fick genomgå en röntgen som vi fick svar på senare på kvällen.
De hade sett en utbuktning i hjärnan, och en stor svullnad.
Vad i helvete,
NEJ detta får inte vara sant, var det som for förbi i våra huvuden.
Mitt, mammas, pappas och mosters.
 
AT läkaren sa att det kan vara en infektion eller en tumör.
Ordet som vi absolut inte ville höra.
 
Det blev tungt, fruktansvärt tungt.
 
Magnetröntgen skulle bli på torsdagen,
och det blev den.
 
Vi var där och väntade på svaret med mamma.
Mötte läkaren i korridoren och han sa att han skulle komma in före lunch,
då trodde han att han fått svaret.
 
Han kom
Han förklarade hur det såg ut på ett väldigt bra och förståligt sett,
pratade inte läkarspråk.
Men jag önskar att han hållit käften,
Ingen ville höra vad han hade att säga
Absolut ingen av oss som satt där.
 
Han berättar att Mamma,  min mamma
har en hjärntumör.
 
Där försvann marken under våra fötter.
 
Det är jäkligt tufft nu, det gör så fruktansvärt ont.
 
Tårarna vill liksom inte ta slut när de kommer.
 
Livet är så orättvist :o(
 
 
 
 
 


4 kommentarer:

  1. Tuffa besked ni fått, förstår att det känns svårt.
    Tänker på er//Ullis

    SvaraRadera
  2. Åh kära Cattis! Jag saknar ord.
    Stor kram!
    Else

    SvaraRadera