Uppehåll med Tamoxifen

Nu har jag snart hållit upp med mina tamoxifen tabletter i snart tre månader.

Anledningen till detta var att jag blev diagnostiserad med fettlever.

 

Jag körde igång med Lchf i 4 månader och tyckte att det gick bra.

Hade inte alls lika ont under höger revbensbåge som tidigare.

 

Sen blev min mamma sjuk i juli 2015, och blev den 8 juli diagnostiserad med Tumör i hjärnan Gliobastrom multiforme grad 4.

ooperabel

 

Där brast det ännu gång för vår familj.

Fanns inte på kartan att jag kunde koncentrera mig på den kosthållningen nu. Jag la ner den.

 

Började få ont igen och läste igenom bipackssedeln för Tamoxifenet och dess biverkningar.

Inte nog med alla klimakteriebesvär där de värsta är svettningarna som kommer från helvetet, mest på nätterna.

Så jäkla jobbigt.

 

Jo men viss kunde man få ökad fettinlagring i levern med, ja det är ju inget som ska gå smärtfritt inte.

 

Jag pratade med min underbara läkare Anna-Lotta Hallbeck som tyckte att jag skulle göra ett uppehåll.

Nu har den tiden gått ut och jag väntar på att Anna-Lotta ska ringa igen nästa vecka.

 

Jag har mycket mindre ont nu så man undrar ju om det var tabletterna.

 

Men jag törs ju inte sluta äta dem...

Risken för återfall ökar ju då.

Samtidigt går det inte att ha så ont i levern heller.

 

Usch man blir livrädd nu när min mamma med somnade in endast 62 år gammal i den förbannade hjärntumören.

 

Tankar som ,

kommer skitcancern tillbaka nu när man inte ätit tabletterna

kommer jag snart att göra mamma sällskap

 

Usch vilka tankar , men de är så svåra att få ur hjärnkontoret som ni själva som varit drabbade vet.

 

Men jag måste försöka få någon gnista tillbaka igen.

Är ju bara en månad sedan mamma somnade in och jag saknar henne något så oerhört mycket.

Har svårt och kommer väl aldrig att acceptera att hon togs i från oss av idioten i huvudet som hon sa.

 

Kommer att ta tid för mig det känner jag.

Min mamma betydde allt för mig, som så många andra mammor gör för sina barn.

 

Bara det här att inte kunna lyfta telefonen och prata med henne, få råd om saker man grubblar på.

 

Veta hur hon mådde, vad hon tänkte, usch så många saker man velat att hon skulle kunna sagt men inget, ingenting blev sagt.

 

Till slut kunde mamma inte förmedla sig, hon förstod allt vi sa, men hon fick inte ihop några svar i hjärnan.

 

Jag förstår vad du säger sa hon sista veckan men hon kunde inte ge ett svar tillbaka.

 

Verkligen verkligen HATAR CANCER

 

Jag hoppas och tror att mamma är en ängel i himlen nu som vakar över oss

och sitt barnbarnsbarn som hon inte hann att träffa..

Som prästen sa att de möttes där någonstans på vägen

 

Mamma somnade in den 18 maj

mitt barnbarn Lionel kom till världen den 20 maj

Så fruktansvärt tragiskt att hon inte hann, så som hon längtat <3

 

 

// Kram Kram på er som fortfarande kikar in <3