onsdag 4 september 2013

Trött och inte så aktiv

Ja så kan man sammanfatta dagarna nu.

Har idag gjort min 8:e strålning.
bara 17 kvar ;o)

Jag är trött som attans i kroppen det verkar inte vilja ge med sig.
Trött i huvudet.

Måste åka hem och sova flera timmar efter strålningen,
jag har börjat undra om man någonsin kommer tillbaka 
till ett vanligt liv.

Tröttheten är förskräcklig och värre blir det har jag förstått ju
mer veckorna med strålningen går.

Ja så då är det väl typiskt att karln i huset ska bort och vara på utbildning just de sista tre veckorna.

Blä Blä säger jag bara, vet inte hur jag ska få ihop allt med sonen och föräldramöten och sportaktiviteter.

Sen behöver vi väl mat med kan jag tro...
Å det står väl ingen klar utanför dörren när man kommer hem.

Undrar om jag kan få några piller som gör att jag håller mig vaken 
och orkar /klarar av dessa tre mardrömsveckor som komma skall..

Sen behöver jag ju piller för att sova med
Kanske kan fixa en kompott av ngt slag läkaren hehe

Ni som är inne och läser har sett att det inte uppdateras så ofta för tillfället
Just därför att jag känner mig sliten, och trött.

Då känner jag att jag liksom inte orkar ta tag i och sätta mig vid bloggen,
utan den kommer lite efter då tyvärr..

Men jag kan behöva ta en liten kort paus för att orka 
och inte känna stress över att jag måste in här och skriva.
Det gör jag väl inte egentligen men men.

Det kan kanske ta några dagar mellan inläggen
nu en stund.
Medans jag ska försöka få vardagen att fungera härhemma.

Må så gott 

Kram kram

12 kommentarer:

  1. Jag känner igen den där känslan av att inte riktigt orka göra något. Jag tror egentligen det är de långa resorna fram och tillbaka man blir trött av i första hand och inte själva strålningen. Snart är det över, tiden går fort. Jag fick min sista strålning igår och huden börjar spricka. Men snart vänder det och sen är det full fart framåt!

    Kram
    Else

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja just nu önskar jag att jag hade det här gjort..
      Känner mig som en riktig gnällkärring hihi.
      Aj aj det låter inget vidare med sprickningar :o(
      Hoppas de inte är för besvärliga för dig // Kram kram

      Radera
  2. Jag tycket du är jättestark som går igenom det här. Självklart kommer du vara trött, men det är för en bra sak. :) du kommer igen ! Kram Linda

    SvaraRadera
  3. Hej Cattis! Känner så väl igen den konstiga förlamande tröttheten. Kommer att ta ett tag efter behandlingen innan du kommer igen. Sen får du superkrafter. Så blev det för mig.Jag vet att det är en tuff resa för kroppen. Kosten är jätteviktig under strålningen. Mycket frukt o protein. Drick mycket vätska. Gör bara det du orkar. Du är fantastisk som delar med dig.Kram //Agneta//

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är lite dålig med det där med vätskan Agneta.
      Får bättra mig på det..
      Kosten är det lite si och så med också för tillfället, eller har väl varit hela resan egentligen.
      Hmm låter som jag inte tar så väl hand om mig..
      Skärpning som gäller med andra ord.
      Men ibland bara orkar jag inte.
      Kram kram

      Radera
  4. Förstår att det är jobbigt för dig. Har själv avslutat strålbehandling på US i Linköping i Juli. Åkte buss varje dag från Norrköping, så jag vet att det suger och att man blir så förlamande trött. Jag fick inga jättestora hudproblem men har varit fruktansvärt trött och kraftlös. Tycker väl att det börjar räta upp sig nu. Du har all rätt att vara trött, kom ihåg det!!//Ullis

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Ullis.
      Ja fy resorna till och från Linköping är avskyvärda.
      Visserligen åker jag bil, men är så trött på hemresan så egentligen skulle jag behöva stanna halvvägs och vila några minuter.
      Skönt att du slapp besvärliga hudproblem // Kram kram

      Radera
  5. Ta hjälp av alla de som sagt sig ska ställa upp! Ring dem, be dem köra till olika aktiviteter, be dem handla och laga mat. Tyvärr måste man be om det - inte många som självmant kommer...
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja du Lotta....
      De få som finns kvar.
      Har ramlat bort en del på vägen.
      Jag har visst inte bara fått bröstcancer utan även något annat helvete med som heter......
      Den sjuka kan vi hacka på.... det tål hon nog..ingen hänsyn här inte.
      Så nu har jag rensat bort de personerna som bara tar min energi och som inte låter mig vara ifred för att komma igen.
      Tyvärr är det en del människor man älskar och har gjort hela livet.
      Men det valet var inte mitt..
      Ja fy fan inte nog med att man ska ta sig igenom helvetet utan det ska komma nytt helvete inpå det med.
      Stronger and stronger will i be after this...
      Kramis

      Radera
  6. Hittade din blogg i dag. Man måste be om hjälp tyvärr.
    Det är inte lätt jag vet men försök.
    Jag hade mina barn rätt små när jag blev sjuk 4, 9, och 11 år 2005.
    Sköt om dig <3
    Kram Katrine

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Katrine
      Oj då hade du tre att ta hand om.
      Här hemma har jag bara en på 7, den stora sonen bor inte hemma längre.
      2005 skriver du, är du frisk nu då?
      Det hoppas jag och att allt gått bra <3 Kram kram

      Radera