Blandade känslor

 

På fredag är det dags för ett besök på Onkologen

Mycket blandade känslor.

Samtidigt som vi vill veta och få ett svar på vad det är för idiot där

uppe i hjärnan,

lika rädda är vi för svaret.

 

Men vi får ta en dag i taget.

Igår var det dags för mamma och mig igen att ha en filmeftermiddag :o)

Sen blev det allsång på skansen.

 

Pappa kom hem vid halv tio och fick en tredjeplats på golftävlingen den här veckan.

Han håller sig på prispallen iaf, heja heja :o)

 

Sen var det bara för mig att sätta mig i bilen och åka hem till familjen här.

 

För mig finns inget annat alternativ än att finnas där för mina föräldrar nu denna tuffa tid.

Precis så som de alltid funnits där för mig.

 

Under min cancerresa, sambon jobbade borta, Lilleman på 6 år och jag med

trött och orkeslös kropp som inte pallade och orkade med någonting.

Värk efter de jäkla sprutorna jag fick ta efter varje behandling.

 

Det var sprutor from HELL.

 

Ja då fanns mina älskade föräldrar här,

mamma sov även kvar den tuffaste tiden.

 

Nu två år senare är det hon som fått en jävla inkräktare i hjärnan,

jag blir så himla arg och ledsen..

Man vet att man inte kan göra något för att hjälpa och det är så tungt..

 

 

Jag påminner er som är inne och läser att den här bloggen skriver jag för min egna skull, för att jag ska få ut min frustration samt

en slags bearbetning av det som hela tiden händer min familj med cancerhelvetet

 

Det blir en del tårar här framför datorn.

 

Var rädda om er och varandra

Kram Kram