Nu har det gått två veckor och en dag sedan mamma var inne på
operation och gjorde en biopsi.
Nu är det den eviga väntan på att få svar på vad det är för
slags tumör.
Det blir liksom aldrig som man tänkt sig här i livet.
En del människor lever livet genom en räkmacka och andra ska
stöta på motgångar hela tiden.
Jag är en av de sistnämda.
Men det är bara att försöka vara positiv och ta en dag i taget.
Tyvärr har jag inte riktigt lärt mig att tänka på att vara rädd om mig
själv alla gånger.
Det är svårt att lära gamla hundar att sitta.
Men jag hoppas och tror att jag är en bit på väg iallafall
Sommaren har inte blivit ngn semester i år,
å andra sidan gör det inte så mycket då vädret varit så katastrof
dåligt :o(
Vi ska nog ta oss en resa till Gröna Lund den här veckan så att
Lilleman får komma i väg på något roligt.
Visserligen har han och pappa varit och campat med
husvagnen några dagar och varit ute och fiskat men det blir liksom inte detsamma.
Vi får ta igen det en annan sommar, det kommer fler.
Just nu är det mamma och pappa som finns i mina tankar
och jag vill ju givetvis finnas för de båda.
Vissa dagar är bättre än andra
Slutar inlägget med ett litet tips som är så lätt att glömma.....
Var rädda om er och de ni håller varmt om hjärtat
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar