torsdag 1 augusti 2013

Torsdag 1 augusti

Febern hade gått ner i morse till lite över 37 så skönt..
Natten har varit riktigt svettig pga den höga febern i går kväll.

Sovit fruktansvärt dåligt så idag har jag varit mycket sliten.
Så skönt att vara där man är då..

Penicillin fortsätter jag att få intravenöst och det är bra för det går fortare med tillfrisknandet då.

Nu känner man hur fruktansvärd tuff denna behandling har 
varit mot kroppen.

Trodde väl aldrig att man skulle kunna känna sig så sliten.
Men oj vilken pärs det varit.

Så skönt att veta att sista cytostatikan är gjord och att man sen
kan börja kämpa med att komma tillbaka.

Även om det nog kanske tar lite tid så vet man att det är på gång.

Sen är det strålningen att ta sig igenom, men jag kan tro att 
jämför man den med detta helvete jag haft nu i flera månader så 
kommer det vara en enklare resa att ta..

Hoppas jag iallafall.

Någon gång måste väl eländet ta slut även för mig ;o)
Självklart kommer det att göra det.

Men som sagt när man är mitt i allt så är det tungt,
konstigt vore det väl annars..
Motgång på motgång hela tiden.

Jag har ändå aldrig tappat hoppet och motivationen även om 
det kan ha låtit så ibland 
men det är just under de motigaste och tyngsta stunderna
när man legat med smärta och orkeslöshet som inte är av dess like..

Jag blir kvar här i denna tomma korridor även inatt hihi..

Spännande..

Kanske skulle öppna upp mitt "sinne" och se om det kan hända ngt roligt på
min ensamma avdelning ;o)
Vem vet vad som lurar i mörkret....


Idag fick jag en bild på E och pippin skickad till mig..
Han var så glad för att nu har han fått den tam på bara några dagar..
Gullungen..



Hoppas solen lyst på er idag 

// 

Kram kram



3 kommentarer:

  1. Gumman! Låter inget vidare alls att ligga där själv :(. Antar att det inte är så mycket till tröst men är med dig i tanken och håller alla tummar och tår för att du ska bli bättre och snart få komma hem igen!
    Stora kramen från Knodd :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej vännen.. Ja fy attans vad tradigt det börjar bli.. Men det finns ett slut på eländet.
      Som tur är..
      Vi får se när vi får till den där träffen :o) Framöver ska väl alt lugnat ner sig ..
      Tack för dina tankar gums // Kram kram

      Radera
  2. Styrkekramar i massor, nu är det inte långt kvar tills det är över. Jag upplevde inte alls strålbehandlingen som jobbig förra gången, men fick lite problem med lymfödem efteråt så se till att du får en bra strumpa att sätta på armen så fort som möjligt. Kände även en viss trötthet, men det var övergående.
    Kram
    Karin

    SvaraRadera