måndag 5 augusti 2013

Söndag

Tänk om penicillinkuren kunde vara över snart så att
man kunde få börja må bättre..

Är så trött på att vara trött
Vet att jag skrivit det många gånger, men det är så segt nu

Men snart vänder det nog, och jag får börja må bättre igen.
Längtar verkligen.

Den här gången är jag så yr.
Spelar liksom ingen roll vad jag gör så är jag yr.
Känns fruktansvärt obehagligt, och inte verkar det ge med sig heller..
Ryckningarna i ögonen är fortfarande kvar med.

Jag ger det ett par dagar till sen får jag nog ringa för att 
be om att de kollar blodtrycket igen.

Imorgon är det måndag och övriga familjen kör igång med vardagen igen.

Lilleman börjar på frita igen och R börjar att jobba..

Så nu blir det lugnt och tyst i huset på dagarna.

Jag känner att jag har kommit in i en fas av funderingar.
Har inte funderat så här mycket någon gång
under sjukdomstiden som jag gör nu.

Blandade funderingar, en del jobbiga och andra lite roligare.

Man har varit med om så mycket det här året så självklart kommer det funderingar.

Jag funderar även mycket på hur människor är av olika slag, och vad 
som gör att de agerar på olika sätt.
Tyvärr har jag inte kommit på något bra svar på detta.

Tänk vad man kan bli besviken på andras sätt att vara.
Ibland sätter det så djupa spår så att man har svårt att 
se att det skulle gå att reparera skador som uppkommit.

I vissa fall går det säkert att göra det men inte alltid.

Den här veckan hoppas jag bjuder på lite pigghet, 
samt att mina biverkningar avtar.

Att jag får känna mig lite "normal" igen

Må så gott // Kram kram 

6 kommentarer:

  1. Ja visst blir man så in i helsike trött på att vara trött! Men ha förtröstan, det finns ett liv på andra sidan cytostatikan. Du är snart där!

    En stor skånsk kram till dig!
    Else

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack just nu behöver jag höra att det finns en andra sida :o) Kram kram

      Radera
  2. Hej Cattis! Förstår vad du menar med tankar och grubblerier- sådana dagar har jag med. Är egentligen inte en grubblande människa- men jag dras in i det ibland.

    Hoppas du snart får må bra igen, det är du så värd.

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack vännen <3 men ännu lyser det bra måendet med sin frånvaro

      Radera
  3. Hej, Jag hörde av min sköterska att det är väldigt vanligt att alla tankar börja komma när man börjar känna sig piggare , för det är då man fått orken tillbaks att börja tänka klart....
    hoppas att du blir piggare snart:)

    Monika

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja så fick jag med det sagt till mig på inskrivningen på onkologen. Det kan nog vara så..
      Jag har gått från start och inte "grävt" ner mig i beskedet, har heller inte gråtit ordentligt, ett par små små tårar har väl fallit när man pratat med någon i telefon precis i början..
      Men nu känns det som jag har jättelätt att gråta, mina tankar går mycket till vad som hänt både med mig och personer i min omgivning..Återfall, är allt verkligen borta, ja hur många som helst...Men jag lever jag är inte död det är där jag får lägga min energi.. // Kramis

      Radera