Snart dags igen

Sega dagar har det varit här..

Har fått ännu en biverkning av gifterna, magen har ballat ur.

Så fort jag ätit något är det dags för toan.

Inte så trevligt att skriva om här men så är det.

Sen i söndags hardet hållt på och jag har legat mest hela dagarna..

Trodde man skulle få lite bra dagar innan det var dags för nästa

behandling..

Några har jag ju fått men de är inte så många om jag tänker efter..

Ser jag tillbaka på tiden som varit efter första FEC,

så var jag ju mycket trött i ca 6 dagar först.

4 skapliga dagar innan helvetet bröt ut med sputorna.

bara den tanken får mig vettskrämd igen.

Sen var det ok några dagar igen innan huvudvärken kom på besök.

Den har gjort sig påmind till gårdagen och så kom ju magproblemen

i söndags..

Idag har jag varit trött, magkrångel men fick lite ork på eftermiddagen

och kvällen.

Tror jag har haft lite mycket tankar på morgondagen och att det faktiskt

är dags att få gifterna insprutade i kroppen igen.

Inget jag egentligen ser fram emot men det är

ju ett nödvändigt ont..

Bra är det ju att man får det gjort så är det fortare över sen.

Var lite orolig igår när jag var och lämnade proverna på

VC att de skulle vara dåliga då jag har dragit på mig en förkylning med..

Men har inte hört något så det är ju bra..

Imorgon följer min Kollega och vän med till US.

Kände ju att jag var lite snurrig efter första behandlingen så vill inte

sätta mig i bilen och köra ca 10 mil tur och retur ensam..

Så tack Rosita för att du erbjöd dig att följa med mig <3

Är så glad för de som finns för mig och mina kära i denna

tuffa tid..

För tufft är det, varje dag men på olika sätt.

Tror inte att människor runt omkring förstår, en del

tror att man är frisk nu för att man är opererad.

Nu har man väl inget att oroa sig för..

Tufft var det innan man fick veta vad det var som gömde sig i bröstet

innan man fick alla svar och all den väntan man har varit utsatt för.

det var en hemsk tid.

Men jag kan säga att operationen var den lätta biten.

Det är nu den tuffa biten kvar

Iaf är det så för mig.

Som sagt ingen dag är den andra lik

varken fysiskt eller psykisk..

Nu är det dags för sängen och försöka ladda batterierna

inför det som komma skall

Kram Kram

Tjingeling