tisdag 28 maj 2013

Några trötta dagar

Nu har det varit några riktigt trötta dagar,
de kom lite sent denna gången.
 
Kroppen och huvudet orkar inte riktigt med.
När jag reser mig upp från sängen eller soffan är det som hela rummet snurrar och huvudet likaså..
 
Andfåddheten är även värre denna gång.
 
Tänk att det ska vara så mycket biverkningar.
Men man får väl tänka på att de gör sitt jobb i kroppen
gifterna..
 
Det är vägen mot att bli frisk.
 
De här dagarna har fått mig att tänka mycket på vad som betyder något
och vad som är viktigt..
 
Människor är så olika och det har man verkligen
blivit ännu mera medveten om under denna period.
 
Många blir starka och nära i situationer som denna
medans andra kommer längre och längre ifrån varandra.
Då spelar det ingen roll om det är familj, eller vänner.
 
Konstigt men tyvärr så sant..
 
Ibland kan man inte styra över vissa saker ,
men jag vet att jag i alla fall skulle vara och göra annorlunda..
 
Om det var jag i omvänd situation..
 
Kan kanske låta kryptiskt men låter det vara så..
 
Är det något som jag inte tycker om så är det
falskhet ..
 
Jag har ännu en gång bestämt mig för att endast lägga min energi och tid
på de som får mig att må bra, de jag vet finns här i vått och torrt..
 
 
 
Funderingar går även till vad jag känner att jag verkligen vill göra,
när denna resa är över..
 
Det tål att funderas på..
 
Nu hoppas jag på att det snart vänder med tröttheten igen ...
 
Ikväll är det dags att börja med sprutorna igen..
 
Hoppas att det funkar den här gången som sist
att medicineringen hjälper hålla smärtan borta..
 
 
Jag vill än en gång tala om att denna blogg är
alla välkomna att följa och läsa..

Men jag skriver i första hand för min egna skull,
för att dokumentera min resa..

Ha det gott // Kram kram
 
 


10 kommentarer:

  1. Hej Cattis! Jag följer din blogg. Har idag avslutet min sista strålbehandlig. Vägen har varit lång o smärtsam. Du kommer dit oxå. Jag vet även om du har en bit kvar.Följer din resa. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Agneta.. Vad härligt det låter att vara där :-)
      Ja att resan blir lång och tuff förstår man. Man har ju tyvärr
      Redan märkt av det.
      Men nu är tre cyto klara och det är ju en liten bit på väg om än det är en bra bit kvar.
      Kram kram.. Trevligt att du vill följa mig här..
      Är du färdigbrhandlad nu?

      Radera
    2. Hej! Jag ska ta antihormoner i fem år. Det var lite biverkningar i början som trötthet o värk i kroppen. Men det kan jag stå ut med. Hormonproducerande tumörer har en bra prognos. Forskningen går framåt hela tiden. Personalen på strålningen är änglar. Alltid glada o tröstar. Visst dyker jag ner ibland i det svarta hålet. Men vi är ju så många så vi får trösta varandra. många styrke kramar till dig.

      Radera
  2. Hej Cattis! Hoppas det går bra med sprutorna.
    Tänk om ett par månader- när vi är igenom cyt-tiden, vi är ju faktiskt snart igenom! Lägga den här tiden bakom oss och gå vidare med våra liv. Och börja odla håret igen!!!
    Kanske vi kan träffas en dag i Augusti eller så, när vi båda har avverkat våra behandlingar och jag har hunnit med min op. Visst hade du redan opererats?

    Kram, kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja tänk så skönt, längtar verkligen :o)
      Det stämmer jag gjorde min operation 18 februari, så det är strålningen kvar efter cyton och tabletterna förstås..
      Vet inte riktigt hur jag känner för det där med tabletterna måste kolla lite fakta om dem känner jag.
      Det vore verkligen jättetrevligt att ses så det hoppas jag att vi kan få till :-)
      Hoppas det gick bra på löprundan :) // Kram Kram

      Radera
  3. Ja du, Cattis, man blir ibland väldigt, väldigt besviken under den här resans gång. Å andra sidan upptäcker man att det finns andra där som man inte hade en aning om. Det här är en resa som vänder upp och ner på det mesta, vi får hoppas vi landar på våra fötter så småningom.

    Sköt om dig!

    Styrkekram från Malmö

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det gör vi Else, förhoppningsvis starkare och klokare ;-)
      Kram kram

      Radera
  4. Det är tuffa biverkningar vi får men trösterikt att det åtminstone håller dumcellerna stången och förhoppningsvis försvinner dom för alltid.
    Det blir väldigt tydligt vilka människor som klarar av att finnas och de som inte gör det när livet blir svårt. Jag försöker inte grubbla över det då det bara stjäl energi men det är ju svårt om det är i ens omedelbara närhet förstås.
    Var rädd om dig, sänder dig stora varma tankekramar❤

    SvaraRadera
  5. Vill sända några ord,en hälsning så du minns
    Att lyssna på dig själv och de behov som finns.
    För bara du kan veta vad som är bäst för dig.
    När du ska ta emot, men även säga nej
    Gör vad som är gott för både kropp och själ
    Och gör det för dig själv och oss som vill dig väl.
    Du är den enda ”jag” du någonsin kommer ha.
    Ta därför hand om dig så att du kan få må bra.

    SvaraRadera