måndag 11 februari 2013

Har jag stoppat huvudet i sanden?

Idag skulle jag ha jobbat förmiddag var det tänkt.
Men så blev det tyvärr inte då jag absolut inte kunde somna natten som var.
Låg vaken till 04.00 så det var bara att avboka jobbet.

Har suttit här ikväll och tänkt och undrat om jag verkligen har förstått
att jag har fått besked om att jag har cancer
Bröstcancer.....
Ska jag vara ärlig så vet jag inte, ska jag inte reagera 
Annorlunda, för jag reagerar väl inte normalt eller?!?
Stoppar jag huvudet i sanden?

Ibland känns det som om personerna, vänner, familj och arbetskamrater
Har förstått men inte jag själv.
De reagerar ju mer än vad jag själv gör känns det som.

Är det normalt att skoja till situationen , det finns ju fan ingenting att skoja om.
Fattar jag inte att det är allvarligt 
Jag har ju faktiskt ingen aning om vad som kommer hända efter operationen förutom att jag blir stympad och får ytterligare ärr för livet. 

Visst är det som många säger att det är så goda prognoser för just bröstcancer idag det kommer att gå bra..
Mm men OM det inte gör det då? Jag vet det är inget alternativ för jag ska fixa det här men tänk OM jag är en av de 1400 personer per år som INTE klarar mig.

Det är ingen rolig karamell att suga på.

Vad händer med mina älskade ungar 6 och 23 år
Vem ska finnas för dem, kommer jag aldrig hinna bli farmor 
Jag skulle kunna fortsätta göra listan lång.

Det spelar ingen roll vad man säger och jag brukar inte ha de tankarna.
Det är det jag menar med huvudet i sanden.
Har jag verkligen förstått allvaret?
Var är tårarna?
När kommer de?

3 kommentarer:

  1. Vet du jag tror att du måste skoja om det stundvis och inte tror jag heller att du förstått...tårarna kommer när du är redo för det...du vet psyket är rätt fiffigt på så sätt...man tar inte fullt ut in innan man är redo,någon form av överlevnadsinstinkt..jag har genom åren ofta funderat över livets "orättvisor"..finns nog inga svar men jag väljer periodvis att tänka att vi får inte tyngre bördor än vi kan hantera..löjligt kanske men ett sätt för mig att överleva...och oj vad jag svamlar på nu då men du kram på dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra att du svamlar på så jag inte är ensam ;0)
      Kramis

      Radera
  2. Vännen du har inte stoppat huvudet i sanden..
    För du reagerar på ditt sätt med fundringar mm..
    Det är sant det du skriver ang familj,vänner mm..
    Jag tycker du skriver det som så många vill skriva, men dom törs inte pga att dom kanske såra..
    Du är stark på ditt sätt och tänk på att den dag du fäller några tårar kan oxå innebära styrka...

    Kram Kram Ann-sofie & Roger

    SvaraRadera