tisdag 16 juli 2013

Tungt

Känns som man väldigt sällan skriver något positivt här inne..
Men vardagen är inte så positiv för tillfället heller,
kan ju kanske bero på det..

Jag har INTE tappat gnistan....

Men det är så tungt med alla dessa biverkningar.
Har inte hämtat mig ännu efter min feber och inläggning på kirurgen.

Jag har ständig huvudvärk och är bara så trött.
Skulle kunna gå ner i källaren och lägga mig där det bara är
tyst, svalt och ensamt..

Det är så jag känner för tillfället orkar liksom inte 
bara vara...

Alla i familjen blir drabbade
Lilleman som jag får så dåligt samvete för att jag inte orkar
att aktivera på något sätt för tillfället.
Skiten har liksom tagit över mitt liv..
Det gör ont i mammahjärtat.

Men han är så förstående lilla gubben, 
men jag blir så förbannad att han ska behöva utstå detta.
Se mig vara dålig, att mamma inte orkar, att mamma mest ligger,
Ja det gör ont 
Fruktansvärt ont..

Som tur är har han en pappa som aktiverar honom och 
hittar på saker.
Men va fan 
Jag vill ju med vara med..

Det har varit ett riktigt skitår ursäkta uttrycket
och en riktig skitsommar..

Men snart snart är den här biten över,
just nu känns det som om jag inte orkar en gång till,
men det är ju sista dosen från Hell..
Men det känns tungt, tungt , tungt..

I går kväll sa jag till den stora mannen..
Att åk ni iväg hemifrån ett tag,
Du behöver det, ni behöver det..
Slippa vara hemma och hålla koll på mig,
jag klarar mig det finns andra runt omkring om det skulle vara något..

Se till att få njuta något av semestern ni två iallafall..

Hmm han var inte riktigt med på mitt förslag, det är klart
det är svårt för honom med han vet hur fort det kan svänga..

Men ikväll packar han så imorgon drar de iväg på campingsemester några dagar till västkusten far och son <3

Det behöver de att ladda batterierna..

Önskar bara så att jag kunde följt med

som sagt just nu är livet tungt...



Kram kram

8 kommentarer:

  1. Förstår att det är tungt, tänker jättemycket på dig! KRAM

    SvaraRadera
  2. Ja nog är det tungt Cattis, tungt att gång på gång bli knockad. Men vi får tänka på syftet med de målsökande krigarna även om de slår lite väl hårt på våra friska celler också. Vår kropp har en fantastisk återhämtningsförmåga, det kan vi också trösta oss med. Vi kommer snart se ljuset i denna tunnel och jäklar vad vi ska njuta när vi kommer ut i det!
    Förstår att det också känns tungt med din lilleman, men barn klarar av mer än man tror och kanske det här kommer göra honom mer ödmjuk inför livet. Nu får far och son lite egen tid tillsammans, det är också bra. Det var starkt av dig att uppmuntra till det. Ni kommer få er tid tillsammans när du mår bättre. Stor kram❤

    SvaraRadera
  3. Du är så fantastskt duktig!
    Så ledsen för din skull att du mår så dåligt!
    Skönt för din familj att få några dagar så kommer de hem & orkar stötta dig ännu mer. Vilken underbar liten kille du har! Barn förstår & kan acceptera mycket mer än man fattar!
    En behandling till, eller?
    Se´n vänder det & din sensommar & höst kommer att blir bättre än vad det varit hittills! <3
    1000 styrkekramar till dig!

    SvaraRadera
  4. Hej Cattis! Gråt så mycket du kan. Skiten måste ut. Visst är livet orättvist, en del glider omkring o gnäller på småsaker. Dom har inte en aning om vad vi går igenom o vill inte veta. Men snart så står du på målsnöret.Lilleman klarar det o du oxå. Det är ju vi kvinnor som vill allt allt ska vara som i sagorna. Rosenkindad bullbakande mamma som alltid ler.Hoppas du får lite ro i din sargade kropp.Kramar till dig fina Cattis. //Agneta//

    SvaraRadera
  5. Kram. Snart sista dosen från Hell....perfekt beskrivning.

    SvaraRadera
  6. Kram. Snart sista dosen från Hell....perfekt beskrivning.

    SvaraRadera