torsdag 11 juli 2013

Inlagd igen

Då var det dags igen..
Febern ramlade på i rasandefart under kvällen och stannade
På 39,3...sen blev det lite Alvedon..
Har varit en kämpig dag med kraftig pulserande smärta utan dess like.
Kroppen börjar ta så mycket stryk nu och jag med känner jag..
Har försökt hålla mig så upprätt som möjligt genom hela resan men 
Den n här cytostatikabehandlingen har varit riktigttuff mot mig.. 
Även om en del kanske i te förstår det.. De ser  mig lite glad och sprallig nån gång..
Men det är då en av de ytterst få dagarna som jag har fått  känt mig skaplig.. 
Sen kan jag vissa dagar knappt inte ta Mig framåt  pga smärta och utan morfintabletter går det inte alls då..
Jag jämför när man ska föda barn och den andningsteknik man har då... Den har jag legat och använt i flera timmar i soffan idag..
Nu är man inlagd igen med neutrofenfeber  jippie eller i te..
Så trött så trött..
Vi får väl se hur länge den här vistelsen varar.. Sist blev det 6 dagar...
Hoppas skiten vänder snabbt..
Min kropp och ork är tyvärr på alldeles för låg sparlåga.. Vet inte hur mycket den orkar mer..

Men skam den som ger sig det är bara att  fortsätta den ofrivilliga resan  tills man är i mål

Kram på er
Inte lätt att blogga från telefonen..



8 kommentarer:

  1. Åhh om jag bara kunde ta en del av dina smärtor!Hoppas och ber en bön om att det blir en kortare vistelse på sjukhuset den här gången.Och snart vänder det.Jättekram <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej nej absolut inte ;o) Här delar vi inte med oss av smärtan ;o)
      Önskar ingen detta helsike..
      Men gulligt av dig..
      Nu är jag på bättringsvägen igen // Kram Kram

      Radera
  2. Åh din stackare! Tänker på dig!
    Styrkekram från Malmö

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Else, ja jisses så tröttsamt det är, men nu har det vänt :o)
      Kram kram

      Radera
  3. Tänker jättemycket på dig Cattis! Inte rättvist någonstans att du får så mycket motgång. KRAM

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja du snart måste det väl vara slut på motgångar..
      Men bara en behandling kvar nu. Får hoppas att strålningen är mycket snällare mot mig sen..
      Kram Kram

      Radera
  4. Tänker på dig i massor och det kommer att vända för dig....
    Jag förstår att du har det tufft vännen och du behöver inte vara på topp hela tiden och styrkan får svaja för dig oxå....
    Jag kan inte se dig men jag kan bara förställa mig hur du har det med värken och att inte din kropp orkar med...
    Jag och många med mig som känner dig vännen vet vilken kämpe du är och en underbar vän...
    Du vet att jag finns här om du bara vill säga några ord...

    KRAM KRAM VÄNNEN...;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack min gamla vän :o)
      Ja det vänder och det börjar göra det nu. Men just när man är uppe i det känns det så långt borta..
      Men det är bara att köra på en vacker dag tar det slut ;o)
      Kram kram

      Radera