söndag 16 juni 2013

Ja vad säger man

Första Tax  behandlingen i torsdags, den blev ju lite annorlunda mot de tre FEC  jag tidigare fått..

Jag klarade mig ganska bra till klockan 05,00 i morse sen var det färdigt..

Då började molvärken i ljumskarna, benen och ryggslutet sätta sig på 
plats, hoppas verkligen inte de har tänkt att stanna länge..

För imorgon måndag ska jag ju börja med sprutorna med, å då vet jag inte om jag orkar med ännu mera värk..

Vet i fan om det inte var bättre att vara trött i 7-8 dagar än att gå med detta..

Fötterna värker när jag sätter ner dem i golvet .

Sen spelar det inte någon roll om jag ligger sitter eller står,

Känns som det kommer bli en pärs utan dess like detta :o(

Det är inte heller lätt att proppa kroppen med morfin när man har barn hemma att ta hand om heller...
Hur tänker man där??

Samt gör jag det inte kan jag ju inte ta hand om honom iallafall..

Ett rent jävla helvete är det...

JA fy fan vilken resa och än är det fler delmål kvar..

Idag har jag med andra ord inte gjort något mer än att försöka ta mig runt i huset, med många konstiga rörelser och ställningar..

Har jag tur så släpper det inom en vecka och har jag otur om 9 veckor..

Kanske skulle oddsa på det ;o)

Nej vet ni vad..

Nu gnäller jag igen

Det är ju bara 2 behandlingar Cellgift kvar 
innan delmål 3 sätts igång..

Så fy vad jag och min sambo och son är bra som kommit så här långt
mitt i alla svårigheter som även kom över oss efter beskedet..
Då var det annat än sjukdomen med..

En olycka kommer ju sällan ensam säger de som vet..

Sen har vi ju de som finns men som ändå inte finns med oss längre..
De har jag börjat att försöka förtränga bort nu ..

Man vet vem som står en närmast när svårigheter kommer i ens väg..
Ibland borde det vara självklara val för vissa
Men långt ifrån från alla

Så nu får det bli att sluta lägga min energi på de som faktiskt
inte är värld den...

Har jag på detta sett trampat någon på tårna så är det inte meningen..
Men detta är mina tankar och mitt liv, vår lilla familjs liv

Och den är viktigast, den inre kärnan....

Allt annat är nog bara att se som förbi......

Nu ska jag se om jag kan få några timmars sömn inatt..

Kram kram 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar