onsdag 26 juni 2013

Hemkomsten

Ja det blev hemkomst i dag trots feber
De visste inte vad de kunde göra mer på onkologen.
Enligt dem så var proverna bra, vet inte riktigt om jag kan hålla med om det när HB låg på 104
lägre gränsvärdet är 117 och det har bara gått ner och ner de senaste dagarna.
 
 
Något jag med tyckte var konstigt var att de inte tog nya prover idag, utan de gick på de prover jag lämnade igår..
men men de ska väl veta vad de gör.
 
Man är ju som sagt helt utlämnad i läkarnas våld och då måste man ju
lita på dem... eller?!?
 
 
Robban kom och hämtade mig i Linköping och det såg nästan ut som han var glad åt att få hem mig igen..
JA det är inte ofta denna kvinna är utanför boet några längre stunder..
 
 
Elliot blev med så glad att mamma kommit hem, han hade saknat mamma så mycket, gullungen.
 
Tänk det känns som han växt fast jag ara varit borta i 6 dagar <3
 
 
Jag hade en trevlig överraskning när jag kom hem från en gammal kär vän
men jag fick inte över bilden på den här datorn så jag får blogga om det paketet imorgon ist.
 
Hur som helst så har dagen varit underbar hemma
förutom ett par missöden,
vilket jag vet med mig att jag inte är upphoven till dem och heller inte den som ingick i samtal med att avslutningen skulle bli som den blev...
 
Jag försökte få till något där som inte gick och då kan jag inte göra mera tyvärr..
 
Nu kommer all min eller vår kraft vara till att rå om varandra som familj och går inte det fullt ut pga min sjukdom så får vi göra det bästa av situationen.
 
Sen har man en del måsten som behöver fixas med mitt i allt innan hösten kommer om hörnet..
 
 
Idag vill jag säga,
Man ska vara ärlig, man ska försöka möta människor med respekt,
Finns det några oklarheter så sitt ner och försök att reda ut dem och låt då alla få sägs sitt i sak.
det sämsta man kan göra i en diskussion är att vända allt mot en enda person och inte se sina egna fel och brister,,
Ja då kan det nog aldrig bli bra.
Men ett försök är det alltid värt om det handlar om människor man bryr sig om..
 
Men tyvärr är det inte alltid man får gehör
 
Var rädda om varandra och familj en vacker dag finns de inte där..
 
Kram kram på er som kikar in


8 kommentarer:

  1. Välkomen hem!
    Märkligt på nåt sätt hur livet blir ibland....men som du sa det viktiga är att vi alla lär oss leva i nuet,uppskatta våra nära och inte låter skitkonflikter stå kvar outredda.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja du Åsa ibland känns det så, det tar så mycket kraft som man behöver till annat...
      Men nu vet jag bättre <3

      Radera
  2. Så skönt för dig att äntligen få komma hem! Men jag är djupt förundrad över hur sjukvården fungerar hos dig. Märkligt att de inte tar prover innan de skickar hem dig, särskilt om ditt HB har en nedåtgående trend. Ha koll på om du blir tröttare och tröttare för då är det troligen ditt HB som fortsätter sjunka och då behöver du nog ett par påsar blod. Det har jag fått tre gånger nu och det är rena rama raketbränslet! Så stå på dig Cattis - annars gör någon annan det. ;)

    Kram från Malmö

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag försöker stå på mig och stå på mig men tyvärr hjälpte det inte i detta fall.. Har fortfarande feber men ska nog ringa och be om att jag får lämna prover imorgon. Tycker att det är väldigt tråkigt att vara dålig och hemma och det känns som om de inte vill ha in mig. Trots att de inte utrett febern ordentligt..
      Bra lustigt...
      Så just där Else Står de på mig ;o)
      Hoppas du har det bra // Kram kram

      Radera
  3. Skönt att du är hemma Cattis! Hoppas det vänder och att du får må riktigt bra den tid som är kvar på behandlings-tiden.
    KRAM

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja vi får hoppas att febern gett med sig tills dess. Är ju bara 1 vecka kvar imorgon.. Hoppas du är ok och laddad inför din sista FEC nu...Delmål avklarat :o)// Kram kram

      Radera
  4. Välkommen hem vännen min!
    Så tråkigt att det blev konflikt 1:a dagen du kom hem. Så respektlöst!!!! Du som tog steget till att försöka göra så att det blev bra/lösa det som varit och så blev det ännu värre + andra som står er nära lägger sig i så att oskyldiga kommer att drabbas.
    Som vuxen måste man faktiskt respektera,antingen kan man lägga allt bakom sig och gå vidare eller så kan man vänta och ta upp vissa saker senare när du tex mår bättre men INTE NU när du mår dåligt och INTE din 1: dag hemma efter att ha varit inlagd 6 dagar.
    Hoppas verkligen att det kommer att lösa sig snart. Men försök nu att inte lägga så mkt energi på detta för du behöver energin till annat- fört o främst till ditt hälsotillstånd sedan din familj och vänner. Du försökte ialla fall men tyvärr så löste det sig inte.
    Du gjorde vad du kan så gå nu vidare så får vi se vad som händer
    Kramis Marie

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilken klok kvinna du är Hihi <3 Love you

      Radera